Milou 13år

Alla Claudias kullar har fått namn efter olika teman. Således har vi bland annat haft en kull på temat kryddor. Det var Chili, Paprika, Peppar etc. Ett annat tema var läsk, då fick kattungarna namn som exempelvis Loranga, Pepsi och Fanta. Den äldsta av Claudias två hemmavarande döttrar, heter Milou. Gissa vad temat var där? En av brödrena fick namnet Haddock, kan jag avslöja.

Milou (Millan till vardags) var egentligen dottern Moas katt; som ersättning för avlidna Cleopatra. Men som så ofta, när barnen flyttar hemifrån, så stannade katten kvar i boet, medan dottern flög ut.

Milou är lite speciell, eller mycket faktisk. Ibland är hon jättekelig, då kan hon vara både pratig och ömhetstörstande. Hon vrider sig då som en mask på golvet för att man ska kela med henne.

Kelig till tusen

Andra gånger får man knappt komma i närheten av henne och hon smiter iväg illa kvickt, om man söker kontakt. Vilket humör hon än är på, så får man under inga omständigheter lyfta upp henne i famnen. Gör man ändå det, blir hon stel som en pinne och vill komma ner fortrare än kvickt. Varje vecka ska hon ha sitt P-piller och då får man passa sig. Risken för en klo i tummen är överhängande, om man inte är snabb. Vi brukar, min man och jag, hjälpas åt. Maken lyfter upp och håller henne i famnen och jag ger henne pillret med mild våld. Vad hon då tycker är värst, är svårt att avgöra, pillret eller att man håller fast henne.

Hon har en fantastisk tjock päls, om än årstidsbunden. När hon är fullpälsad är hon som en nallebjörn och då får man hålla efter med en borsta annars bildas hårbollar, som inte går att få bort på annat sätt än att klippa bort dem. Innan jag lärde mig det, var jag en gång tvungen att klippa henne nästan över hela kroppen. Endast huvudet hade full päls och hon såg ut som ett lejon. Hennes min, när vi skrattade åt henne, visade hennes djupa förakt för slik simpel humor. ”Lyteskomik”, såg hon ut att säga.

Vissa kattägare har problem med grannarna, som inte tycker om de små liven. Inte vi. Milou har totalcharmat våra granar Birgitta och Thomas. När man går förbi deras hus, kan man stundom se henne sitta inne i deras fönster och titta ut eller så ligger hon utanför på altanräcket och kråmar sig. Om Birgitta inte har sett till Milou på några dagar, kommer hon och undrar bekymrat, om vi vet var kattskrället är någonstans.

"Millans Corner" I fönstret över det heta elementet trivs Milou bäst.

Obs Den långa pälsen är draperad över underlaget

Just nu är Milou inne i en sällskaplig period, så hon jamar inställsamt och vänder vällustigt upp den håriga buken, där hon ligger på äkta mattan, när jag går förbi. Så det är nog bäst, att passa på att klappa på henne nu, snart dra hon till skogs och kommer bara in nattetid, för att äta. Det är tur för henne att vi har kattlucka, så hon kan vara så oberoende, som hon tydligen behöver för att leva ett vilt och fritt kattliv.

 

skogsfrun på dal

22 februari 2010 20:02

En så vacker misse! Det måste vara Norsk skogskatt i henne väl?

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

oldmolly

23 februari 2010 18:45

Nä, inte det minsta faktisk, bara "vanlig" bondkatt. Men alla Skogskissar är ju ett resultat av en renodling av mutationer på varianter med lång päls, som då och då dyker upp i naturen (läste ärftlighetetslära på min utbildning och drog lite slutsatser på det, när jag parade Claudia).

http://oldmolly.bloggplatsen.se

 

Monica

23 februari 2010 20:02

Vilken läcker katt, jo du egensinniga kan dom vara dom små liven;-)

http://ingemix.bloggplatsen.se

 

Lena

23 februari 2010 21:10

Vilken urtjusig katt! En katt med stil och finess ser det ut som.

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

Birgitta

24 februari 2010 10:04

Åh, "min" käraste Millan! Hälsa henne att jag saknar henne så rysligt mycket – hon har alldeles (?) glömt oss sedan vi for till Sydafrika. Jag gissar att hon krafsade förgäves på dörren, och kylan har väl gjort att hon slutat försöka.
Hennes sovlåda står tom (och väldigt hårig), och jag ropar på henne då och då, bara för att hon ska veta att hon är välkommen när hon vill!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...