Som jag redan berättat tidigare, har jag pippi på att fotografera solnedgångar. Den ena är aldrig den andra lik, så på det viset slipper jag bli tjatig.

Här kommer veckans nedgång:

  Jag samlar upp regnvattet från taket i tre tunnor, som jag sedan vattnar i trädgården och inomhusblommorna med. När den första är full, måste jag ösa med en hink till de två andra. Den första tar ungefär 10mm regn och ni kan ju själva tänka er hur mycket vatten det går till spillo, när jag inte är där och öser, då den första är full.

Därför har jag hittat på en liten anordning. Det finns säkert någon annan, som har kommit på samma sak, men jag har inga anspråk på att vara unik och ta patent. Idén uppstod, när jag hade lite slang över från trädgårdsdammen och eftersom jag alltid försöker att hitta användning för allt, som annars kommer att slängas, så gnuggade jag geniknölarna och kläckte denna idé.

Med en lödkolv gjorde jag ett hål i den största (högsta) – så trångt att jag var tvungen att ”skruva” in slangen. Detta för att den skulle bli så tät som möjligt. Sedan gjorde jag motsvarande hål i den mindre tunnans lock. Därefter tätade jag slangkopplingen i tunnan med silikon.

Nu återstår bara regn, för att jag ska se om det fungerar.

Nu ska vi se, om ni kan se vad detta är.

En höstack i blåsväder?

Hårtesterna efter en kammad katt?

Ett spindelbo, som rymmer massor av små spindelbarn?

Smutsigt trassel?

........................................? (Eget förslag)

Nä då! Fel, fel, fel! Allt är fel!

Det är bara jag som har tvättat håret.

När jag var ung, var jag ännu mera lockig. Jag minns när jag var tonåring, en tanklös tant, som strax efter att jag hade varit inne och borstat håret, frågade: ”Ska du inte borsta håret”

Numera finns plattång, om jag känner för att ha rakt hår; men mest får det vara som det är. När man kommer upp i min ålder, struntar man i vad andra tycker.

  Ännu en vecka är jag ledig.

Jag, liksom alla andra lediga, passar på att koppla av och ha det skönt.

Njut!

  När sonen var i USA, fick han hjälp av flickvännen att inhandla några fröpåsar åt trädgårdstokiga jag. All beskrivning stod på fackengelska, så i stället för att försöka förstå, strödde jag ut på må och få.  

Och se vilka fina blommor det blev.

Katten ligger på trädgårdsbordet och sköter sin hygien noggrant

Vår brevbärare, Anna-Lena, ser till att vår post hamnar i rätt brevlåda

Medan jag bara ligger och latar mig

 Det är svårt att hinna med att uppdatera blocken under sommaren. Det finns så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet.

Senaste veckan passade jag på, att använda min långledighet till att åka ett litet svep till och runt på Gotland. Det både billigare och smidigare att ta motorcykeln på Gotlandsbåten. Och, med tanke på senaste veckans värmebölja (det var 34 grader i Visby), är det betydligt skönare att sitta på en hoj än i en varm bil.

När man dessutom har sitt ex. på samma ställe är även uppehället fixad. Vad ska med gamla ex. till om inte utnyttja dem.

Jag har mina alldeles egna smultronställen på ön, sådana ställen, som bara jag vet om; men jag ska avslöja några här.

På Näsudden finns en massa vindkraftverk vilket gör att många undviker att åka ditut. Det gör att man kan vara alldeles ensam på någon liten strand - om man inte räknar med fåren förstås.

Efter att ha legat och halvsovit i 2 -3 timmar åkte jag vidare ner till Storsudret, ett av de vackraste ställen jag vet, den östra sidan påminner mig om böljande ängar i Frankrike. Just då rundade de första båtarna i ”Gotland runt” Hoburgen

De flesta åker till Gotland, när det är semestertider. Helt fel! Man ska åka före - i maj eller efter – i september. Då finns det inte en kotte. Jag har åkt runt Storsudret i början av september, utan att möta en enda bil. Visserligen var alla serveringar stängda och jag hade glömt att ta med något hemifrån; men jag hittade vildäpplen och psalmbär, som räddade mig från svältdöden. I Burgsvik finns dessutom ett bageri, som håller öppet hela året, där de har de allra godaste wienerbröd. Kanske inte en lunch, som Socialstyrelsen skulle rekommendera, men jag överlevde, så pass att jag sedan klarade mig ända till MacDonalds i Visby på kvällen.

Hur som helst:

En av dagarna i den gångna veckan passade jag på att våldsgästa goda vänner, som bor hela året på Östergarn. Jag lyckades t.o.m överraska dem i morgonrocken, fast klockan var 10.00 på förmiddagen.

Jag har lite pippi på att fotografera solnedgångar. Inte särskild originellt, men skit samma, det är kul, tycker jag. Här har jag tagit mig till Galgbacken. Vad kan vara bättre för en så vacker bild, än ett så skrämmande och mytomspunnet ställe.

Här blir det bröllop i augusti. Dottern Moa gifter sig med sin Daniel då.

Sista kvällen innan jag åkte hem var jag på mitt obligatoriska besök i Botaniska. Eller som den heter DBW´s botaniska trädgård. Här kan man, likt tjuren Ferdinand, gå ock lukta på blommorna, medan själen finner ro.

  I min trädgård strävar jag inte efter perfektionism. Den som vill se den absoluta trädgården, bör leta någon annanstans. Men jag vill, att det alltid ska vara någon växt som blommar, om än nog så liten. Och jag är inte så noga med färgskalor; duger det åt naturen, är det rätt för mig. Däremot är jag noga med att det ska dofta – hela sommaren och helst gott förstås; men även det illaluktande väcker känslor.

Vårens och försommarens dofter är nu historia blott, liljekonvalj, violer, syren och kaprifolen har blommat över, nu är det det grövre artilleriet, som har tagit kontrollen över min näsa.

Nu bjuder jag den som här inträder på ett liten axplock. Synd bara att man inte kan förmedela lukter med en dator; men det är väl bara en tidsfråga det också.

Här är Grekisk lövkoja. En oansenlig blomma, men på natten den överlägset starkaste doften. På dagen ser den helt vissen ut, på natten öppnar sig de små blommorna och doftar helt fantastiskt – som kryddiga nejlikor ungefär. Denna bild är tagen på morgonen, då några blommor har slagit ihop sig, men några är fortfarande öppna.

 Min Lykkefund, en dansk honungsros som klättrar. Doftar underbart. Jag har faktisk bara haft den ett år - rena barnet!

Min Flammentanz, en klätterros. Den har en svagare doft, men kan bli enorm stor, rena ögonfröjden. Än så länge är den bara två år gammal hos mig.

  Backnejlika, svag men fin doft.

Luktärtor. Jag säger bara: Mmmmmm!

Smultronjasmin. Luktar faktisk smultron.

En annan Jasmin, doftar mindre, men är dubbel och därför mycket vacker att titta på också.

Pioner. Underbara att titta på är de också.

Klätterhortensia, doftar faktisk, när den är nyutslagen – svagt, men sött.

  Tidigare trodde jag inte, att jag var en ros-människa, men alla mina rosor bevisar motsatsen. Här finns flera i samma rabatt. Den stora i "rostornet" med ljusa rosor luktar som min salig, för länge sedan hädangångna, mormors handkräm. Den lite mörkare heter Aprikot. De övriga vet jag inte namnet på, det är såna som jag fått i kruka, alltså egentligen tänkt som en krukväxt. De brukar inte trivas innomhus hos mig; men om jag planterar ut dem, växer de, blommar och kommer igen år efter år. Alla doftar ljuvligt. Rosor, som inte har någon doft, är inte välkomna hos mig. De kunde lika gärna vara i plast.

Den här rosen heter Rumba, den är först orange, sedan gul. Köpte den mest för namnet, men den luktar gott också.

  En liten beskedlig ros, men hela plantan är 2,5 meter hög. Svag doft.

Nyponros, en ros man kan sjunka in i med hela näsan.

     Fläderblom. Luktar lite speciellt, men ger underbar saft och det går även att göra god soppa på bären. Lilla mamma gjorde alltid soppa till mig, när jag var förkyld.

  Malört. Luktar lite skarpt, men gott. Känd brännvinskrydda. Det här är ett ”barn” till moderplantan, som dog under den kalla vintern.

Borstnejlika, luktar gott den också.

Smultron luktar ju som Jasminen – gott.

Stäppsalvia är vacker, men det är mest bladen som luktar.

Och så Lavendeln, som förr användes till att lägga i linneskåpen, för att hålla malen borta.

Ser ut som penséer, men på fröpåsen stod det violer. De luktar gott de med, om än inte som violer.

  Timjan. Luktar som ärtsoppa, när man gnuggar bladen.

Citronmelliss känner de flesta väl igen. Luktar, som namnet antyder, citron. Bladen är vackra på tårtor också.

 Krysmynta. Luktar gott den också; men även namnet är vackert. Smaka på ordet ”Krusmynta”. Låter det inte som ett kvinnonamn ? Tänk Pippi Långstrumpa!

Dragon. Luktar beanaisesås.

Oregano. Luktar pizza.

Två olika myntor. Den brokiga heter Äppelmynta och luktar som gröna äpplen. Den gröna heter Eau de Cologne-mynta och luktar som den låter också.

Lite Grönmynta till vänster, pepparmynta till höger. Den sistnämnda luktar tandkräm.

  OBS!

De flesta myntor växer med jordstänglar och har en otrolig växtkraft. Därför står en del i rör eller dylikt för att begränsa deras framfart.

Spansk körvel. Luktar anis – alltså lakrits.

Japansk malört

Kommande lukt?

Små lind-skott, som jag hittat under de stora lindarna på kyrkogården. Lind doftar helt underbart, när den blommar. Var uppmärksam - det är strax dags!

Tack för besöket i min trädgård!

Hoppas du fått en känsla för dofterna. Om inte, kom live och titta ock känn!