I dag ser Smillas sår mycket bättre ut. Där det i lördags var en ful grop, är det i dag ett grundare sår. När jag först såg såret, var min första reaktion:

En tumör!?

Fast inte nödvändigvis en farlig.

Men i förmiddags drog jag snarare slutsatsen: En inkapslad fettknöl (tallkörtel) som har brusit eller möjligen en tagg som har suttit där och skapat en infektion och därmed en böld, som brustit.

Så här ser det ut. Där det i lördags var ett krater, finns nu ett grundare sår.

Hon har inte kommit åt att slicka på det sedan vi upptäckte det och det har läkt bra. Ett cancersår däremot brukar inte läka, utan blir bara värre och värre. Nu är det kanske lite tidigt att dra några slutsatser; men prognosen, att hon skulle vara "i livets slutskede”, dissade jag ju redan i går.

Lika pigg som vanligt på förmiddagspromenaden

Jag skulle ha tagit en bild på såret redan i lördags, så man kunde se skillnaden; men nu gjorde jag tyvärr inte det. I fortsättningen ska jag göra det fortlöpande, så får vi se.