Här i centrum håller de på att bygga bort det som vi kallar ”Röda Korset”. Namnet syftar inte på någon hjälporganisation, utan på att det nästan alltid är rött, när man ska över korsningen.   

Trafiklyset, som reglerar bilarnas framfart i korsningen, där en massa vägar ska in och ur och genom just här, är illa beryktad. Stannar man här, vilket man oftast gör, så får man bereda sig på en lång väntan. Man kan lyssna på radion eller läsa tidningen, eller varför inte ägna sig åt att studera medtrafikanterna. Alltid är det någon som sitter och petar näsan helt omedveten om att han/hon är iakttagen.   

Samtidigt ska det byggas ett nytt bibliotek (bl.a.), så hela centrum är en enda arbetsplats

När det då äntligen slår om till grönt, så kan man slå sig i baken på, att då kommer tåget. Roslagsbanans spår hjälper till att bryta trafikrytmen. Sen terminens början har vi fått dubbelt så många tåg under dagtid. Halleluja! Nu fyra tåg i timmen åt båda hållen mot tidigare 2 tåg. Jättebra – om man ska med tåget. Om man däremot ska över ”Röda Korset”, så får man beväpna sig med ytterligare lite mera tålamod.

  Och titta här! När jag står i busken och fotograferar kommer en ”liten gubbe” och pinkar mitt framför kameran.

Men nu ska som sagt våra vedermödor snart gå mot sitt slut; dock prövas vårt tålamod till sitt yttersta fram tills det blir klart. Trafiken har, i och med vägarbetet, nu ännu svårare att ta sig fram. Ska man gå över korsningen, får man numera gå en skaplig långpromenad för att via centrum ta sig över på andra sidan av korsningen - ungefär en halv kilometer extra. Vi tackar för att kommunen ser till att vi håller efter konditionen.