När jag var liten, var jag väldigt mörkrädd. Det var inte faktiska händelser, som skrämde mig, det var mera fiktiva. Skelett som skulle börja leva och mystiska zombies som skrämde mig.

Numera är jag inte mörkrädd; men det finns en ska som jag undviker och det är, när vi ska köra ner en avliden i kylrummet. Då är jag löjligt rädd, att dörren ska smälla igen och jag ska bli kvar därinne bland de döda med sina vita lakan, där ibland en fot med ID-band sticker ut. Kylan i rummet känns som en kall rädsla längs ryggraden Huuuu!

För äänu mera skrämmande - se  http://fototriss.blogspot.com/