Var på årets Luciakonsert i Globen, men smörgåsar, glögg, lussebullar och pepparkakor m.m för de som har samarbetet med Ericson Globe, som den ju numer heter. Jag har ju fördelen att få följa med som bihang.

Man kan inte äga en katt, men en katt kan bestämma sig för att äga dig. Om du faller den i smaken, vill säga. Blir du accepterad av en katt, bör du känna dig som mycket hedrad, det är inte alla förunnad.   

Silke, den enda tama i denna bildkavallkad, vill bli kliad på magen

Jag är adopterad av tre katter, Milou, Claudia och Silke. De två sista kan vid första anblicken upplevas som lika till utseendet, men där bedrar man sig. Varje katt är unik, vanliga katter finns inte

Som av en händelse ”föll” jag över en liten bok om katter, som jag tänker ge bort som julklapp till en kattägare. Kunde inte hålla mig från att läsa den själv. Här följer några utdrag ur denna:

-Att bada katten kräver råstyrka, mod – och en katt. De sista brukar vara nog så svårt att få tag på då.

-Lycka lyser inte lätt på min skuldra såsom en fjäril. Hon slår sig ner i mitt knä och kräver at jag kliar henne bakom örat.

-Katter är smartare än hundar och hästar. Man kan inte få katter att dra en släde genom snö.

Kvinnor och katter gör som de vill. Män och hundar bör slappna av och vänja sig vid tanken.

-Katter erbjuder oss inte sina tjänster, de erbjuder sig själva.

-Hundar har ägare, katter har personal.

-En katt kommer när du kallar – om den inte har något bättre för sig.

-Tid som man tillbringar i katters sällskap är aldrig bortkastat tid.

Om du har en katt inneboende hos dig, så kan du känna dig utvald

(Eget påhitt)

Tiggare finns lite här och där, i olika länder. Här ser vi dem ofta i Stockholms tunnelbana. Många lär vara ligor som drivs av ledare, som lockar ungdomar hit ifrån länder i de fattigare delarna av Europa. I Wikipedia står följande: Tiggeri kallas, det när en eller flera personer med hjälp av ord eller till exempel kroppshållning ber om monetärt eller annat bidrag från en främling.

De flesta reagerar nog med att tycka synd om dem. Samtidigt får man en känsla av att vara lurad. Är det verkligen så synd om dem, som de vill få oss att tro? De senaste veckorna har en man stått i tunnelbanan med en skyllt: ”Jag är hungrig”. Undrar hur han skulle reagera, om människorna la mat i stället för pengar i hans lilla Tiggarmugg?

En del delar ut små papperslappar med en hjärtknipande historia om tio faderslösa barn och en gammal, blind mamma sjuk i cancer. Andra sträcker fram en ros, som man tror att de vill ge; men sedan vill de ha betalt för den och man känner sig nästan som om man har försökt lura dem, fast man själv blivit lurad.

Handikapp exploateras med stor tydlighet

Deras taktik är att få folk att tycka synd om dem. Ofta försöker de att tydligt exploatera sitt elände. De visar fram en amputerad benstump eller något annat kroppsligt lyte. En del, oftast kvinnor, sitter med ett litet barn i knät för att det ska se riktigt eländigt ut. Ibland är ”barnet” för länge sedan över den ålder de sitter i knät. Jag har sett en mamma, om det nu var barnets mamma (?), smeta smuts i barnets ansikte för att väcka tycka-synd-om- känslor hos förbipasserande. Vilken syn på omvärlden får ett sådan barn?

Samma barn, olika vuxna (bilden tagit olika dagar). Nog är den här flickan för stor att sitta i knät.

Jag tror att en del lånar barn av andra för att locla fram medkänsla.

När jag träffat på dem tillräckligt ofta blir jag faktisk mera irriterad än beklämd. Ska man visa fram en missbildat kroppsdel för att tjäna pengar på det. Är en sjukdom eller ett handikapp deras inkomstkälla? En så kallad sjukdomsvinst! Nej, jag tycker inte om sättet att spela på andras känslor.

Den här mannen låter uri-bagen hänga framme för att den ska synas. Uri-bag är en påse som (oftast) är kopplad till en urinkateter. Om den här var äkta, vet jag inte.

OBS För att inte väcka uppmärksamhet, har jag tagit bilderna i smyg med kameran hängande på magen. Därav den dåliga kvaliteten i vissa. Bilderna är ej tagna i Sverige

  Denna veckas fototriss har temat: Det här är jag.

Jag inser snabbt att tre bilder inte räcker till. Får helt enkelt ta dem som jag tycker täcker inte en del av det som är jag.

Så här kan jag se ut till vardags

Men jag kan också klä mig för aktiviteter och har många intressen

Och så tycker jag om det vilda i naturen.

Kolla flera "Jag" på: http://fototriss.blogspot.com/

När jag var liten, var jag väldigt mörkrädd. Det var inte faktiska händelser, som skrämde mig, det var mera fiktiva. Skelett som skulle börja leva och mystiska zombies som skrämde mig.

Numera är jag inte mörkrädd; men det finns en ska som jag undviker och det är, när vi ska köra ner en avliden i kylrummet. Då är jag löjligt rädd, att dörren ska smälla igen och jag ska bli kvar därinne bland de döda med sina vita lakan, där ibland en fot med ID-band sticker ut. Kylan i rummet känns som en kall rädsla längs ryggraden Huuuu!

För äänu mera skrämmande - se  http://fototriss.blogspot.com/  

I går kväll hade vi lite mingel på jobbet.   

Det var spansk afton med buffé samt en instruktion i flamengodans till levande musik.

Klädkod: Långkjol, sjal och blomma i håret. Jag valde en vågad kreation med åtsnörning i ryggen.

Var ledig i dag och passade på att ge mig ut i kylan redan före klockan åtta.

Det var dimma och cirka 15 minusgrader, vilket skapar en otolig vacker frostdimma.

Men man fick röra på sig för att hålla värmen, inte sitta och vila på bänken inte

Lite bilder blev det i alla fall.

Nu börjar solen gå upp