Under sommaren fick jag ont under fötterna, mitt under framfoten. Då jag jobbar inom vården, ligger det ju nära till att fråga kollegorna vad de ansåg. En förhårdnad, var det mesta svaret, även om åsikterna gick något isär. Frågade då läkaren på avdelningen om vad hon trodde det kunde vara och fick en satsning på ett ganglion = senknuta (besvären började under ena foten först).

Höger fot

Eftersom jag skulle springa Lidingöloppet i slutet av september, insåg jag i början av månaden, att om jag skulle kunna ta mig fram i terrängen utan alltför stora smärtor, skulle jag få göra nått åt mina onda punkter. Gick då till husläkaren. Hon sa: Det är en förhårdnad, gå till en fotvården.

Vänster fot

Samma dag fick jag tid hos en fotvårdare, hon diagnostiserade det som liktornar, skrapade på dem och sa åt mig att göra samma sak ihärdigt. Vilket jag gjort nu i tre månader. Men det gör bara mer och mera ont fast jag skrapar och filar var och varannan dag, blir det bara större och större knölar och det blöder, så jag inte ser var jag skrapar.

I dag var jag till en medicinsk fotvårdare, som bedömde mina knölar som fotvårtar och rekommenderade en lösning som heter ”Vårtfri” som ditsättes medelst en tops 1gång/vecka.

Egentligen bryr jag mig inte om vilket, vill bara att det ska bort. 

Fortsättning följer förmodligen.