Jag, den ofrivilliga akvarieägaren

När jag fixade en damm i trädgården, visste jag inte hur mycket detta kunde leda till. Jag trodde att det bara skulle bli ett trevligt blickfång bland grönskan, men oj va jag bedrog mig.

Jag grävde dammen för hand - alltså med en spade och kvinnokraft. Efter en sommars grävande var jag klar för att lägga gummiduk och fylla på med vatten. Det blev fint tyckte jag och jag utökade med en liten plattklädd uteplats intill. Men efter några veckor upptäckte att det inte bara var jag som njöt av dammen, även myggorna gjorde det. De använde vattnet till att lägga sina ägg i och myggorna i min trädgård förökade sig i rask takt. Något som inte uppskattades av de mänskliga invånarna i trädgården. Efter lite googlande lärde jag mig att guldfisk är stora konsumenter av mygglarver och två sådana införskaffades. Och se, efter knappt en vecka syntes inte en enda mygglarv till. 

Allting vad då gott och väl tills den hemska vintern 2010/2011. Man hade sagt mig, att om djupet i dammen var minst 80cm, så skulle fiskarna kunna klara sig och ett sådant djup hade vi. Vad jag missade var att när isen lägger sig, så kommer inte de s.k. sumpgasarna ut och fiskarna dör då. Så när isen gick upp i våras fanns bara sorgligt döda fiskar kvar.

Men skam den som ger sig. Nya fiskar införskaffades, nu fem i olika färgvariationer. Mygglarverna hölls även denna gång under kontroll. Ungefär vid sommarens hälft upptäckte jag ändå små djur i vattnet igen. ”Förb... mygglarver!” utbrast jag. ”Sköter inte fiskarna sitt jobb?” Men se, när jag tittade efter ordentligt, upptäckte jag att det inte var mygglarver utan fiskyngel. De goda guldfiskarna trivdes så bra att de hade förökat sig.

Sen när vintern kom, var jag tvungen att skaffa mig ett akvarium inomhus (se bilden ovan). Så här ser det ut. Än så länge är det väl ok; men jag vill inte ha fler fiskar, nu räcker det.

 

Anki

Tisdag 10 jan 05:45

Härliga bilder och åh vad jag känner igen mig :)
Även jag har grävt en damm med handkraft - tror det kan vara 4 år sedan nu - oj vad tiden går! Första året tog jag in firrarna, alla utom två, som vägrade fångas in. Det blev en mild vinter och de klarade sig alldeles utmärkt i dammen. Nästa vinter fick jag tipset att låta en cirkulationspump gå för att förhindra total igenfrysning av dammen och det funkade och nästan alla fiskarna överlevde... men de senaste två somrarna har vi i stort sätt ingen fisk - en snokfamilj flyttade in och de var riktiga gourmander och tyckte nog att jag öppnat en alldeles utmärkt fiskrestaurang - numera stängd, eftersom fisken tog slut - fisk som kostat mig många hundralappar... Får se om jag vågar mig på att skaffa nya fiskar i vår.

http://ankistankar.blogspot.com/p/veckans-hus-77-j

 

BeeTee

Tisdag 10 jan 15:02

Så duktig du är! Men det verkar vara mycket arbete och underhåll hela tiden. Tycker det är fint med fiskdammar. Jag och min dotter med familj bor på samma gård (generationsboende) och svärsonen vill anlägga damm, så vi får väl se hur det blir.
Kul att läsa din blogg, du skriver så fint! Ha det gott/BeeTee

 

T

Tisdag 10 jan 15:55

Snacka om att få napp om man säger så... Har aldrig haft något akvarium men de kan vara vackra att se på.

http://mina-ord-och-bilder.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Varje år, när jag gläds åt min trädgård och allt som slår ut, så överraskas jag av en ny blomma som kommit upp. Jag minns inte att jag satte den, förrän jag ser den: ”Javisst ja, den där satte jag ju förra året!”   Och varj...

  Björkarnas skira grönska. Njut!     Nu är den här, våren. Det är nu det händer, allting slår ut och det händer något från den ena dagen till den andra.   Det är NU, man ska passa på att njuta. Det är liksom Carpe diem utav bara h... Miss...

   ...då jag är mera ute än inne, därför blir det rätt så sporadiskt på den här bloggen. Ber om ursäkt för detta. Av samma anledning förstår jag att det finns de som tröttnar på att gå in på min blogg och bara finna att ingenting har hänt. Nåja, va...

 Jaja minsann!   Man behöver inte vara knäpp för att springa marathon, men det underlättar.     Här ser ni en som trotsar snöovädret. Är det vår så är det kortbrallor som gäller. Punkt slut! (bilden är från Vällingby Marathon i lördags) ...

  Det finns en övergiven plats i hallen framför dörren, där Smilla brukade ligga. Hon låg där som en stoppkloss för allt som kunde tänkas komma in och hon förmedlade därmed en trygghet åt husets invånare.       Nu är Smilla inte med längre oc...