Idag var dagen med stort D, det var dags att hämta hem min valp (Border collie). Kim ska han heta.

Han grät hjärtskärande första milen i bilen, fast jag hade satt honom i en bur i framsätet, så att han inte skulle känna sig ensam. Därefter lugnade han ner sig och fick bara enstaka gråtattacker. Han kissade på sig på slutet, men som tur var hade jag lagt en tidning under filten i buren.

När vi kom hem, stängde vi in oss i köket och bara gosade och lekte en god stund. Han upptäckte att det fanns en ”kompis” i form av en spegelbil i fönstret på vår helglas-altandörr. Slutligen somnade han på golvet.

Därefter sov han tungt och tryggt intill mina fötter och vaknade inte av att jag reste mig och gick runt i köket, medan jag förberedde hans första måltid bestående av kokt älgkött och ris.