Det finns en övergiven plats i hallen framför dörren, där Smilla brukade ligga. Hon låg där som en stoppkloss för allt som kunde tänkas komma in och hon förmedlade därmed en trygghet åt husets invånare.

Nu är Smilla inte med längre och hon fattas mig. I lördags natt fick hon så svårt att andas att hennes matte och husse fick åka till en veterinär i Uppsala mitt i natten. Där kunde de tyvärr inte göra annat än att avsluta hennes lidande.

Jag har vetat att det skulle ta slut någon gång och jag förstod att slutet närmade sig. Ändå är det med tungt hjärta jag minns henne. Dessbättre minns jag bara allt det roliga vi haft tillsammans. Det finns inget negativt att minnas, bara ljusa stunder.

Jag kan inte slänga det tomma kopplet och den tomma hundmattan, det gör ont att se dem. De får ligga kvar ett tag som ett minne. Så länge jag minns Smilla finns hon kvar inom mig.

 

Anki

18 april 2012 06:29

Åh, så tråkigt med Smilla... förstår att det känns tomt. Men man får ändå vara glad att hon inte behövde vara alltför sjuk under en längre tid och att hon fick hjälp på slutet.
Tänker på dig.
Kram

http://ankistankar.blogspot.com

 

Åke

21 april 2012 18:49

Ojjj vad tragigst! Dom ljuva minnerna får du ta med dig!

http://www.nacka144.se

 

Monica

22 april 2012 21:08

Det gör så ont jag vet alltför väl hur det känns, visst saknar man dom och det gör riktigt ont i hjärtat.
Ha det bra/KRAM från oss

http://ingemix.bloggplatsen.se

 

Lena

28 april 2012 19:19

Fy vad sorgligt! Jag gruvar mig för den dagen vi måste ta bort Mira!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...