Finns det någon som gillar detta plågoris? Finns det en enda människa, som välkomnar dessa störande samtal, som alltid börjar med en insmickrande ung röst som presenterar sig med sitt förnamn? Sen följer alltid en fråga, det kan vara om de stör eller om jag har tid en liten stund eller om jag är mannen i huset eller vad tusan som helst, spelar ingen roll egentligen. Syftet är att skapa en relation mellan mig och telefonförsäljaren, så jag inte nänns snäsa av personen och vara otrevlig, utan ska snällt lyssna till den harangen som därpå följer. Av detta pladdrande förstår man sedan bara hälften, vilket just är meningen.

Senast en försäljare ringde, lyssnade jag under ca 3 minuter utan att avbryta. Undrade i mitt stilla sinne om han förhoppningsvis skulle tro att jag lagt på; men han malde på som om han läste upp från ett papper, utan att staka sig. Till slut avslutade han med en fråga. Jag aktade mig noga för att svara ja på den, vad den än gällde (kommer inte ihåg). I stället sa jag: ” Jag fattade inte hälften av allt du rapplade om. Skicka hem skriftlig information till mig i stället”. Nä se det gjorde inte företaget. ”Då kan du glömma det”, sa jag, inget företag, som inte kan lämna skriftlig information om sin verksamhet, kan vara det minsta seriöst.

Trots att min telefon är kopplat till Nix-telefon ringer en massa försäljare ändå, de lyckas alltid hitta ett undantag i lagen. Jag är så innerligt less på detta, så det gränsar till vansinne. Och trots att jag vet att det oftast är stackars unga människor  ( som annars skulle vara arbetslösa) som sitter och ringer och måste fylla en daglig kvot, så vill jag helst be dem fara dit pepparn växer (egentligen tänker jag mycket fulare ord, men de lämpar sig inte i skrift). Fick jag tag i de ansvariga på de företag, som bedriver detta plågoris, så skulle jag klösa ögonen ut på fanskapet (kunde inte hålla mig för lite svårdomar här).

En sak är helt säker – jag kommer aldrig att tacka ja till något ”fantastiskt erbjudande” per telefon. Om jag vill köpa någonting, så har jag tänkt igenom det innan och tar reda på, var jag ska vända mig för att få tag i det. Jag behöver inte en klämkäck telefonröst, som lurar i mig vad som helst. Dessutom gör dessa samtal mig så förbannat, att jag inte skulle köpa något bara av den orsaken.

Tar denna pest aldrig slut? Man kan tycka att alla normala människor skulle störa sig på företeelsen, så att det inte längre skulle löna sig. Men det måste väl gå runt, annars skulle det väl inte fortsätta. Om ingen köper per telefon, så skulle det ju inte löna sig att bedriva verksamheten. Alltså måste det ju finnas de, som tackar ja till dessa lurendrejerier. Men jag begriper inte varför. Ska det vara så svårt att säga nej?

Till er som tycker som jag: Det finns en massa roliga sätt att bemöta telefonförsäljare på Internet, om man är på det skämtsamma humöret. Själv brukar jag i stället göra mig av med eventuellt dåligt humör, när tillfället uppstår.

 

Åke

20 juni 2013 00:45

En del kan vara rätt rolig att lyssna på, vist kan man göra sig lustig men det där med humöret tackar jag för :) Hit ringer dom alltid på måndagar och tisdagar.

http://www.nacka144.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...