Naturen är min kyrka och jag finner en stor tillfredsställelse i att bara vara ute. En alldeles vanlig promenad med hunden, kan ju vara helt underbar. I morse gick jag upp kl 06.00 Jag brukar vakna mellan 5 och 6, det har alltid varit så, jag kan inte sova längre, även om jag gått och lagt mig efter midnatt. Men det är något som jag uppskattar. Tidigt på morgonen är allt så oförbrukat och man får vara nästan ensam om allt det vackra runt ikring.

 Strax före soluppgången

I morse när jag kom ut, hörde jag genast tranorna på åkern här nedanför. Fyra stycken gick därnere och rådjuren stod i givakt inte så långt ifrån för att spana in hunden och mig. Det finns mycket rådjur här där vi bor och snart ska de få sina små kid. Jag är noga med att hålla hunden kopplat, så han inte börjar att valla dem. Även han verkar ha fått syn på rådjursprofilen där borta och han lyssnar intresserad när tranorna trumpeterar där borta. Solen har just tagit sig upp över skogen vid horisonten. Den bländar mig, så jag måste skugga med handen för att se fåglarna därborta. I morgon måste jag komma ihåg att ta med kikaren.

Nu sitter jag med en stor kopp te framför köksfönstret. Himlen är alldeles blå och solen får mer och mer kraft. Snart ska jag gå ut en andra gång och ge mig i närkamp med mitt blivande grönsaksland. När jag blir trött i ryggen, ska jag sätta mig på min bänk, som jag gjort av två stenar och en skiva sågat på längden ur en stor ekstock. Där ska jag sen sitta och njuta av att bara vara.