oldmolly

Alla inlägg under september 2014

Av oldmolly - 25 september 2014 08:56

 
  

En äsping. Jämför storleken med spetsen av min sko.


På min dagliga morgonpromenad finns ett ställe, där flera huggormar har mött sitt öde. De ligger där platta på asfalten överkörda av en bil. Jag har aldrig sett dem just här i levande livet, bara döda och platta. Denna var en liten bebis. Nästan så jag tyckte den var söt.


 


Lite tidigare på dagen fann jag den här lilla gynnaren, en stor luden larv. Här på Gotland kallas en sån för "pussilure".


 

Framåt kvällningen, när jag tog en sista liten tur med hunden, hoppade den, hunden alltså, plötslig till. Som tur är, har jag en liten ficklampa i mobilen, så jag kunde se vad det var - en igelkott. Det är faktiskt den första jag ser på egen tomt. Igelkotten är numera snudd på utrotningshotat, så vi avlägsnade oss respektfullt. Jag ställde ut lite senor och fett, som jag rensat bort från fläskfilén vi åt till kvällen och dagen efter var det borta. Hoppas att det kom kotten till godo. Vatten finns ju i dammen, så den borde trivas här, bortsett från att det finns en busig hund innanför staketet här.


 


ANNONS
Av oldmolly - 18 september 2014 10:34

Låt mig berätta om släkten

Egentligen är det mina barns släkt, eftersom jag bara är ingift i släkten Gräsman. Jag börjar med ett utdrag ur Östen Anderssons bok som jag har köpt:


Här är en av gravstenarna på Gräsö kyrkogård

 


  


Många båtar har funnit sin grav utanför Gräsös kust. Den så kallade Örskärsolyckan är kanske den mest omtalade från den här delen av skärgårdshavet. Olyckan då den spetsgattade skötbåten med två master och sprisegel förliste i hård storm inträffade på juldagen år 1877. Örskärsborna var på väg hem från julottan i Gräsö kyrka. Ombord fanns femton personer. I boken skriver Östen Andersson ingående om händelseförloppet, men också om vad som hände med de föräldralösa barnen. Fyrmästare Eric Alm sitter vid rodret. Många av familjen Gräsman var med. Båten är den största de har, men den är tungt lastad. Kvällen innan var ju vädret så fantastiskt fint, bara en svag bris. En storm blåste upp, båten förliste och alla omkom.

 

Det var de vuxna ovh arbetsdugliga som dog. De gamla och barnen blev kvar.

 

På nyårsdagen 1878 klämtade klockorna i Gräsö kapell. Där begravdes de döda i en gemensam grav. En minnessten med de omkomnas namn finns vid Örskärssund på norra Gräsö.

 

    

Föräldrarna Gräsman som blev kvar, när barnen drunknat

 

 

Här är Edward Gräsman (stilig karl eller hur?), som var son till en av de drunknade. Han kom till ett fosterhem, där han växte upp. Som vuxen tog han anställning på Gotska Sandön som fyrbiträde. Senare blev han fyrmästare vid När, där han arbetade till sin pensionering. Han ligger numera på Närs Kyrkogård tillsammans med hustrun.


Hans son Allan Gräsman fick i sitt andra äktenskap 4 barn varav den ällsta sonen blev min man och far till Cornelia och Tilda Gräsman.


 

Här sitter Matilda Gräsman, barn till en av de omkomna. Hon kallades aldrig annat än Tilda, vilket jag inte hade en aning om, när min dotter Tilda fick sitt namn. Men en lustig tillfällighet är det.


 

Min dotter Tilda Gräsman med sin lilla dotter Nora Gräsman


Den Gräsmanska släkten är numera ganska stor.

ANNONS
Av oldmolly - 15 september 2014 10:35

Jag är en stensamlare. Jag erkänner det. Jag kan gå en hel dag på stranden, om jag får, och bara leta. Det rensar hjärnan och skänker frid i själen.

Bland annat samlar jag på sten med hål. För att få avsättning för stenen, måste jag ju hitta på något att göra med den. Här kommer en idé.  

Med ett snöre eller en ståltråd kan man trä upp stenen på rad. Knyter man fast den i en gren, kan man tynga ner grenen, så att man får ett träd med en annan profil.

Jag har även satt på stenar på ett långt skott  i plommonträdet, som annars stickar rakt uppåt - jag vill ändå ha kvar en gren just där. Därmed får jag en bättra form på trädet.

Av oldmolly - 10 september 2014 08:40

 

September är en fin trädgårdsmånad. Det regnar en del och det gör det lämpligt att plantera. Det är också lättare att så ny gräsmatta, man behöver knappt vattna. Regn och morgondagg sköter om vattningen. 


I vintras byggde jag en mur av sten, som jag hittade. På min dagliga promenad plockade jag sten och tog med mig hem.En del sten kom också fram, när jag planterade nya växter. Så småningom blev samlandet till en låg mur, som nu ger lä åt mina känsliga roser.

 Muren, som jag byggde under senvintern, ger skydd åt min rosor.


        

I skydd av muren trivs bl a rosorna Flora Danica och Beverly.


 

På muren har jag ställt krukor och lite pynt


Att bygga en mur kan göras snabbt eller lånsamt. Jag ser byggandet som en terapi och ett motionsmotiverande projekt. Murar är dessutom trevliga att se på och ger lä. Det bildas därmed flera växtzoner i trädgården.


Nu har jag åter satt igång med en mur. Jag tänkte försöka bygga den lite högre denna gång, så den bildar en skyddande vägg för mitt persikoträd, som jag planterade i våras. Här är min nya mur under uppbyggnad. Mitt nyplanterade persikoträd syns framför trädgårdsmöblarna.

 


 

Jag missade att lägga markduk under den förra, vilket ledde till, att en del ogräs leter sig in i rosenrabatten. Åtminstone i början. Jag har inte gjort om misstaget denna gång.


Sten för sten växer min mur så  sakteligen. Men vem har bråttom? Jag måste ju ha något att göra under den kommande vintern också.



Presentation


Titta även in på http;//kimsdogblogg.bloggplatsen.se

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ oldmolly med Blogkeen
Följ oldmolly med Bloglovin'

Välkommen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se