Denna höst har vattenlinjen runt ön blivit extremt låg. I Hideviken, där jag och hunden promenerar nästan varje dag, är vattnet så lågt att man ser stenar, som förut låg under vattnet…

 och man kan gå på havsbotten, där man i somras badade.

Förut, i höst, hade gotlandsmedia ett skrämselinslag, som gick ut på att alla som bodde nära vattnet, skulle oroa sig, eftersom vattnet på sikt skulle komma att stiga och översvämma de havsnära husen. Veckan innan pratade man mycket om bristen på vatten på Gotland.

Först undrar jag hur dessa farhågor harmonierar? Sen undrar jag hur mycket man egentligen ska ta åt sig av all skrämselpropaganda.

 Och sist undrar jag: Vart tog havet vägen?