Trädgården tar det mesta av min lediga tid. Jag arbetar inte i trädgården, jag njuter. Vilket i och för sig nästan är samma sak. Vädret har varit så skönt här på Gotland senaste tiden, men idag regnar det. Då kanske jag hinner blogga lite som omväxling.

Körsbärsträdet ger bara sura bär, men det är så vackert. Så då får det vara kvar.

(Bilden är förstås lite ”shoppat”)

Körsbärsträdet i bakgrunden.

Min plats vid dammen.

Luktolvonen har spridd sin väldoft, men nu är de tyvärr över för den här gången.

Perukbusken knoppas.

En lastpall blev över efter markstenen i växthuset. Här kommer mitt bidrag till alla lastpallsförslag som finns på Internet.

Jag har alltid önskat mig en blodbok, men de är så dyra. På min nya tomt stod en - helt felplacerad. Den växte in i flaggstången, så ingen flagga kunde vaja på stången. Den skulle dessutom växa upp och ta all sol från min underbara framsida. Vad göra? Jag kapade den. Förra året såg den hemsk ut, som ett kastrerat fullblodsarab. Förra ägaren var här och kommenterade nidingsdådet med illa dold harm: ”Jag fick den till min 50-årsdag”.

Men se så fin den blivit nu Bättre så här, än att helt såga ner den, tycker jag. Och i flaggstången hänger en vimpel och vajar i full frihet.

Penséer har självsådd sig i gräsmattan.

Jag håller på att lägga vita sten i detta hörn. Det växer sakta. Ibland hittar jag en platt vit sten, som jag tar med mig hem. Och då kan den hamna här.

Där jag bodde förut (Vallentuna) köpte jag ett blåregn – jag älskar blåregn – och satte det i växthuset för att det skulle trivas. Där stod det några år och tjurade. En vacker dag tröttnade jag på att det aldrig blommade, jag grävde upp det och förvisade det till trädgården. Sen köpte jag ett nytt och satte i växthuset; men inte heller det ville blomma. När jag året därpå (förra året) flyttade till Gotland, grävde jag upp det senaste och tog med mig. Innerst inne hoppades jag nog att det kanske skulle vilja blomma i den nya miljön - i en avlägsen framtid. 

I våras upptäckte jag knopparna. Vilken lycka!

Bilderna ovan är från april.

Så här ser det ut nu:

Blåregnet blommar där det står vid entrén. Varje gång jag passerar känner jag den söta, nästan lite kvalmiga, men åh så efterlängtade doften av blommorna. Äntligen!

Jag kan tillbringa hela dagan härute. Är det fint väder, så är jag inte inne. Inne tillhör vintern - om ens då. I en trädgård finns alltid något att göra.