Kolla vad jag har fullt av i mitt växthus.

Bred en mörk brödskiva ordentligt med smör, inget knussel här. Skiva sedan en tomat och lägg på. Salta och peppra efter smak. Mmmmmmmm!

Går inte att jämföra med de tomater man köper i affärena, de smakar ju ungefär som att räcka ut tungan genom ett öppet fönster.

Vill ni se en trevlig blogg - gå in på: http://sunnanvind.blogspot.com/

Här handlar det om inredning m.m Mycket vacker design att titta på

I helgen var jag på Gotland, inte bara för att turista. Främst var det för att gifta bort en av mina vackra döttrar.

 Vigseln ägde rum i St Maria, Visby Domkyrka, så det var mäkta pampigt. Som överraskning åt gästerna fick alla åka en rundtur i Visby med det lilla sightseeing-tåget (som egentligen är en bil).

Solen sken, inte ett öga var torrt, brudparet var förtjusande, alla var glada, maten var god och festen efter var sååååå trevlig. Kan det bli bättre?

  Just nu är vädret ömsom sol ömsom vatten. Inte bara retoriskt, utan på riktigt. 

Därförvill jag ge alla en sol  - eller en blomma som ser ut som en sol i alla fall.

Varsågod!

  I helgen var jag i Helsingfors, dels för att heja på en bekant, dels för att fotografera och skriva om Helsingfors Marathon.

Därtill jobbade jag i Stockholm Marathons monter på nummerlappsutdelningen. Jag delade ut inbjudan till nästa års lopp i Stockholm – på finska. Mittemot vår monter stod en representant för Rom Marathon. Järnspikar vilka sammetsögon! Synd att man inte är betydligt yngre.

Kolla vilket lammkött!

Min bekant, David, som sprang loppet hade fått bryta på årets mara i Stockholm p.g.a magsjuka. Nu ville han revanschera sig.

Så här pigg var han efter halva loppet (21km)

Det gick bra, han kom i mål. Om än något långsammare än han tänkt; men det var väldigt varmt och hög luftfuktighet (samma dag som midnattsloppet, då två löpare dog), så han var nog ganska nöjd ändå.

Och så här trött var han, när han kom i mål (42,2km)

Lite stretch hjälpte till att få ordning på trötta muskler

Och efteråt sken han som en varm augustisol.

  När jag var i tjugoårsåldern, höll jag mycket på med skytte. Jag var en hejare på löpande älg och jag vann till och med ett klubbmästerskap i skeet (hagel). Då var jag oftast enda tjejen i klubben som tävlade, så det var enbart manligt motstånd. Numera finns det många kvinnor, som håller på med jakt och skytte.

Ibland deltog jag i jaktstigar, en kombination av hagelskytte och frågetävling (diverse jakt- och skyttefrågor). Då brukade jag klå Ylva Jansson. Ylva har t.o.m varit med i OS - i grenen skeet. Hon var otroligt duktig, så hon spöade mig lätt i den grenen; men på jaktstigarna brukade hon få spö av mig.

Jag höll även på med svartkrutsrevolver-skytte. Man skjuter med en mynningsladdad revolver, som har sina rötter i gamla USA – från Frihetskriget på 1860-talet. Det small och röken låg tät. Kul var det och skitig blev man!

Här i veckan fick jag återuppleva gamla minnen. Min kompis Kjell tog mig med till en liten klubb i Roslagen och jag fick vädra mina gamla färdigheter i grenen svartkrutsrevolver- och gevärsskytte.

 Röken ligger tät, när man skjuter med svartkrut

En kille hade med sig en liten bygelrepeterad bössa (Winchester tror jag att det var) kaliber 22, som vi andra fick prova. Jag hade egentligen inte tänkt pröva den; men när han direkt frågade mig om jag ville pröva, så där på ett litet ”du som är en liten svag kvinna och inte kan ett dugg om skytte-vis”kunde jag inte hålla mig.

Jag spöade alla. Härlig känsla! Tio skott med en otrolig fin träffbild och med ett vapen som jag aldrig skjutet med tidigare, och med ett ganska hårt avtryck. Kolla själv, flera träffar sitter ”hål i hål”. Därför ser det ut som det färre träffar än tio; men kolla ordentligt.

Kolla träffbilden

För sjunde året i rad var min dotter blomsterflicka på DN-Galan.

 Min duktiga flicka jobbar

Det började 2004, då hon var en av funktionärena under fackelstafetten i samband med OS I Athén. Fackelstafetten (den rad av löpare som för OS-elden framåt tills den slutligen tänds på Olympiastadion i det landet som arragerar OS) gick ju då genom stora delar av världen, bl a Stockholm. Dottern var då den som på Hotell Malmen skulle hjälpa deltagarna till rätta, när de behövde gå och rasta en stund. 

Själv sprang jag som ledasagare till någon höjdare, som sponsrade jippot. För att få springa med facklan, var man tvungen att antingen vara en känd idrottare, en rik krösus, som kunde sponsra med mycket pengar eller ha hög kändisfaktor. Hur som helst var det en snäll kille som jag ledsagade då, så jag fick också springa med facklan. Det var häftigt – att få springa med OS-elden. Det är sådana stunder man ska minnas, när man blir gammal och orkeslös.   Alice Cooper var på DN-Galan han också

Tillbaka till dottern:

DN-Galans chef, Raine Söderberg, fick då ögonen på henne och frågade henne om hon kunde tänka sig att vara blomsterflicka på DN-Galan. Och sedan dess sitter jag, den stolta mamman, där på läktaren och har dubbelt nöje av att titta, dels på idrotten, dels på dottern. Kom inte och säg att man inte kan leva genom sina barn ;-).

Fick även några bilder på duellen mellan Bolt och Gay, där Gay avgår med segern

Det är så härligt att rida, särskild skönt är det, när jag slipper sadel och allt annat. Jag rider helst au naturél. Här kommer många att säga: Men man måste ha hjälm. Tja förmodligen borde man det, men det är mitt liv och mitt huvud. Jag gör som jag vill, så lover jag att låta er göra som ni vill.

Det här är min kompis Kjell. Vi tycker att göra roliga saker tillsammans och så tycker vi om hästar, att vara i skogen, skjuta svartkrutsrevolver och en massa annat.

Många tror att vi är ett par. När man bedyrar att så inte är fallet, tittar de på én som om man ljuger eller i alla fall försöker förneka att vi är ett par. Till slut tröttnar man på att försöka få folk att förstå och låter dem tro vad de vill.

Varför kan en man och en kvinna inte vara kompisar, utan att omgivningen ska tro något annat? Måste kompisar vara av samma kön så fort de har passerad småbarnsstadiet?

Jag är gift och har det förträffligt bra med min man. Han har ingenting mot att Kjell och jag är ute och ”leker” tillsammans ibland. Varför kan inte alla vara lika vidsynta?