Det största, till storleken i alla fall, vårtecknet i Vallentuna har anlänt från sitt vinterviste, nämligen den fina DC-3:an. Världens säkraste flygplan.

Man hör den på långt håll, men inte ett ljud som de vanliga flygplanden som går ner och upp på Arlanda. DC-3:ans ljud är alldeles speciellt, ett dovt mullrande motorljud från ett propellerplan.

Först undrade jag vad det var för konstigt motorljud som var så kraftigt; men sen kom jag på det. Jag hade ju, på förmiddagen då vi passerade flygfältet vid Väsbyvägen, sagt till”lilla gubben”: ”Undrar när DC-3:an kommer?” Nu ar den alltså på ingående.

 Jag kastade mig på kameran och fumlade på teleobjektivet. Som tur var tog DC-3:an två ärevarv innan den gick in för landning, så jag hann fumla färdigt och springa ut på altanen. DC 3 9Q-CUK heter egentligen Congo Queen och är byggd 1945. Hon ägs av Åke Jansson. Åke valde ut detta plan på uppdrag av sin arbetsgivare Kalicak Constructions, St. Louis, Missouri. Planet registrerades den 8 juli 1977. Åke flög planet från St. Louis via Oshkosh, Goose Bay, Narssarssuaq, Bergen och Arlanda till Vallentuna. Efter en tid i Sverige flögs det därefter till Afrika. 1979 övergick planet till Åkes ägo (Transports Aériens Zaïrois) med registrering 9Q-CUK. Den 20 oktober 1991 kom planet åter till Vallentuna på grund av oroligheter i Zaïre. 1999 fick planet registreringen ES-AKE och anlände som sådan till Vallentuna den 1 juli. Våren 2007 återfick planet registreringen 9Q-CUK och anlände som sådan till Vallentuna den 30 april. I maj 2009 fick flygplanet namnet "Congo Queen".

  Som små duniga spädbarnshuvuden tittar de fram ur det vissna fjolårsgräset, Vallentunas alldeles egen nationalblomma, backsippan.

Regndropparna sitter som glaspärlor i luddet

En hel äng i närheten av Vallentunasjöns norra ända kommer inom de närmaste veckorna att var täckt av dessa violetta blommor. De är fridlysta och så underbart vackra. Jag har faktisk köpt en egen och satt i trädgården. Men de här är från den vilda naturen. Mia har inte kommit riktigt så här långt ännu.

 ... så otroligt blå, som ögon när barnen var små (Kenneth Gärdestad)

Visst gör det ont, när knoppar brista (Karin Boje)

  Här om kvällen blev jag onekligen lite fundersam, tur att jag inte har anlag för att hetsa upp mig i onödan.

Det började med att jag hörde röster på baksidan av huset, där det normalt inte ska vara någon annan än vi själva. När jag tittade ut genom fönstret, kom samtidigt två mörkt klädda, maskerade killar med vapen i händerna kutande över vår trädgård. De sprang på ett hukande vis, som antydde att de var ute på olaglig mark och försökte synas så lite som möjligt.

Först stod jag bara som ett fån. Normala människor skulle kanske springa till telefonen och ringa polisen, jag sprang och hämtade kameran. Samtidigt ropade jag till dottern, som hade slagit rot på toaletten:

”Skynda dig att komma hit och titta. Det är två maskerade killar som springer över vår tomt med vapen i händerna.”

Sällan har dottern kommit ut så fort genom toalettdörren.

”Du skojar!”, flämtade hon.

Medan jag bytte till teleobjektiv, stod hon och höll koll på dem. Vi insåg ganska snart, att det inte var farliga vapen de sprang ikring med. Det var bara tonåringar, som lekte med soft-air-gun (enligt dottern).

Strax efter att de försvunnit in i skogen kom ytterligare två maskerade, mörka killa springa med en kroppshållning som visade att de jagade de två första. Rena vilda western!

Men lite spännande var det - ett tag i alla fall.

  Dagens väderprognos för Stockholmstrakten bjuder på som följer.

På förmiddagen: Grått (Här i Vallentuna har det redan börjat snöa)

På eftermiddagen: Grått och snöblandat.

Temp: Enstaka plusgrader.

Inte så mycket att ropa "Yeees!"för.

Så jag tänkte påminna om att det faktisk är vår (inte minst mig själv). Här kommer ytterligare några bevis på detta.

   En liten nyckelpigga. På danska heter den "Mariehöna". Det låter väl vackert?

I myrstacken är det prima liv.

Tonåringarna har tagit fram mopparna och kör som om kroppen var osårbar och livet evigt.

Fasantuppen bedyrar sin kärlek och eviga trohet (tro honom inte tjejen, han är på varenda kvinns i grannskapet).

  Jag har jobbat i natt och behöver sova lite under dagen, men först måste jag och ”gubben” hämta ett lass med jord till växthuset. Det gamla har sjunkit ihop. Det ska bli så roligt att börja odla därinne.

Sen – efter den goda sömnen – åker vi till stan och äter gott. Därefter är det dags för Björn Skifs på Cirkus.

Så nu hinner jag inte skriva så mycket. Det får bli foto i stället. Här kommer lite mera VÅR.

  Blåsippor har vi ju redan sett, men vi tar en favorit i repris. De är såååå vackra.

Vitsipporna är en nyhet. 

Kärleksörten är så välkommen. Det hade nyligen regnat och vattendropparna låg ännu kvar i vecken.

Vist har jag en av de vackraste utsikter man kan ha?

Jag tänkte ta en dag i skogen. Bara gå dit näsan pekade, ingen tidsgräns, inget som väntade på mig, inga krav. Bara vara. Satte på mig kläder lämpliga för uppgiften, som en sann skogsmulle. Kameran på axeln, kopplet nedstoppat i fickan; Smilla fick springa lös. Hon är ju ändå för sävlig för att springa efter de vilda djuren och tillräckligt lydig för att jag kan stoppa henne, om hon skulle få ett oförmodat anfall av ungdomlig kraft.

Smilla passade på att gnugga ryggen i den snö som fortfarande låg kvar i de skuggiga partierna. Dödsskönt!

Dagen före hade jag inköpt ett par nya gummistövlar, ett par Tretorn av vandringsmodell med traktorsulor för 800 pix. Pengar som jag tyckte var väl använda med tanke på att de tidigare gummistövlarna höll i 25 år, innan de slutligen gav efter för åldreskrämpor – gummit smulades helt enkelt sönder i böjvecken vid fotlederna och gjorde att de var mer användbara som silar, all den stund de släppte in allt vatten som gick mer än 10cm upp över sulhöjd.

Om någon nu frågar varför jag tog mina löparskor i stället för gummistövlarna, så får jag bli svaret skyldig. Jag har ingen aning, hjärnsläpp förmodligen! Men har man gått nära en kilometer i kuperad och svårforcerad terräng i väglöst land, så vänder man inte för en sån petitess. Jag fick helt enkelt plurra, för det var gott om vatten i skogen efter decenniets största snösmältning. Jag blev blöt och kall om fötterna; men efter några 100m, så hade fötterna åter värmt upp skorna, lagom tills det var dags för nästa avkylning.

Smilla däremot, hon verkade njuta av att kyla tassarna, hon passade på att gå ut i Långsjöns kalla vatten. Isen låg fortfarande kvar på de ställen, som låg längs skuggsidan.

Men det var en underbar dag. Roligast av allt: Jag hittade murklor.

    Då och då åker jag tillbaka till mina gamla hemtrakter, Nynäshamn. Den här gången, packade Smillas matte hundmat för två dygn, så hon kunde följa med.  

Smilla tycker det är jättekul, dels att hälsa på kompisen Simson, dels att följa med till barnbarnen.

När vi är i Nynas, bor vi hos dottern i skogen. Huset ligger verkligen på landet och ute i skogen, 1 km från allmän väg, som i sin tur inte är allt för trafikerad den heller. Vildsvinen bökar vid tomtgränsen och rådjuren skäller i skogsbrynet. Dessutom behöver barnbarnet, Saga, lite hundterapi. Hon har blivit skrämd av Simson, som är otroligt snäll, men allt för översvällande. Smilla är lugn som en skogstjärn. Hon kan ligga blixtstilla och låta sig klappas, utan att behöva pussas våldsamt och kropssligen.

Sonen, som är Simsons husse, följde med på en promenad.

Nynäshamns skärgård är alltid vacker, men på våren är den fantastisk. I Nynäshamns skärgård är man mitt i ytterskärgården med en gång.

Simson är i sina krafts dagar, medan Smilla börjar lida av ålderskrämpor. Det gör att hon blir arg, när han springer runt som ett jehu. Medan han far som en skottspole, står hon och skäller på honom. Tur att vi var långt ut i skog och mark, så vi inte störde någon.

Här gäller det att hålla sig på avstånd.

Och så världens mest lättffotograferade vilda fågel. Den kom och presenterade sig alldeles obedd.

  Anser du att man ska leva efter sin heliga skrift? Hur tolkar du den? ”Som fan tolkar bibeln” kanske?

Här kommer mycket blandat nyhetsplock från förr och nu:

Kvinnor får inte arbeta och flickor får inte gå i skolan om fundamentalistiska talibaner i Afghanistan får bestämma.

Medeltidens korståg var krig som auktoriserade av kyrkan och riktades mot folk som uppfattades som kyrkans fiender och sågs som en pilgrimsfärd beordrat av Gud via Påven.

Självmordsbombare dödar oskyldiga.

Islamistiska extremister hindrar kvinnor i Rinkeby att dansa och roa sig på det sätt som är naturligt för unga människor.

I Malmö hotas judar av muslimska extremister.

Kvinnor stenas till döds enligt Sharialagar.

Hugenotter förföljdes på 1600-talet av katolska kyrkan, bara under Bartolomeinatten dödades

10 000 i Frankrike.

I Södertälje förföljs muslimer av kristna extremister med rötter i Mellanöstern.

Förföljelsen och dödandet av judarna före och under andra världskriget saknar motstycke i historien.

Katolska präster rekommenderas att inte vistas ensamma med småpojkar eftersom de numera bör betraktas som presumtiva pedofiler.

 - - - -

Är då de som representerar religion farliga för mänskligheten? Inte alla, men religionen verkar faktisk kunna framkalla det sämsta inom människan. 5 av 6 människor har någon form av gudstro, så se upp! En religiös övertygelse kan ge anledning att döda och plåga! Man kan ju tro på vad som helst och sen döda alla andra för att de inte tror på samma som jag. Eller?

Jag tror inte på någon Gud. Jag är övertygat om att det inte finns någon högre makt, som styr oss. Det strider mot allt jag har lärt mig. Tro! Smaka på det ordet. Man tror på något – men man vet inte. Man tror! En tro är ingen visshet. Lyssna på Tage Danielsson och Hasse Alfredsson på: http://www.youtube.com/watch?v=QjfpsprjUYo

Hasse tror på Robert Lind i Kramfors. Han har inte sett honom, men han tror att han finns. Underbart! Den är mycket rolig; men faktisk också ganska tankeväckande.

Jag kan inte förstå, att man kan tro på en ”högre makt”, allt vi lärt oss och logiken motsäger ju sådant. Men ok, jag kan möjligen acceptera att många människor behöver detta. Människan mår bra av att kunna skylla livets svåra händelser på någon annan utanför sig själv och för att kunna foga sig och nöja sig med sin lott. Vid sorg, oförrätter och svåra beslut, kan man avsäga sig eget ansvar och överlåta beslut, skuld och påföljd åt något som står utanför självet. Praktiskt, men orationellt.

Ska jag köpa eran rätt till tro, så får ni köpa min rätt att inte tro. Det är den absoluta religionsfriheten - befrielse från religion.

Däremot tror (vet) jag att människor har behov av en andlighet. Känslan att man ingår i något större kan man faktisk känna i många olika sammanhang. Jag upplever detta, när jag går ut i naturen, när en människa föds eller dör, men jag vet att det inte är någon högre makt som styr, utan bara livets och naturens gång, som vi till viss del kan påverka, men inte alls så mycket som vi många gånger skulle önska.