Denna helg jobbar jag fredag, lördag och söndag natt och måste dessutom bevaka två händelser med kamera och penna i min uppgift som chefredaktör för en mindre tidning, samt på söndag vara löpledare i TSM (Team Stockholm Marathon). Puh! Det är nästan så jag blir trött i förväg. Det ska bli skönt, när helgen är över.

Men nu fortsätter vi med våren:

I dag hittade jag en massa nya vårtecken. Den allra första redan när jag vakande i morse: Silke (katt) hade en fästing strax under halsbandet. Kan man väl beteckna som ett av de mindre trevliga.

Blåsipporna har kommit fram, det gäller bara att leta upp dem.

Asfalten var full av vilsna daggmaskar efter nattens regn.

Tonåringarna har börjat svärma, jag hittade spåren efter deras parningslek.

Dimman låg tät, men glesnade fram på förmiddagen.

Spindel har varit framme här. Ser ni den vita tråden?

Idag hittade jag hasselns honblomma efter mycket letande. Ni der den skymta fram bakom hängena.

Trädens grenar samlade upp nattens regndroppar.

Smilla brukar uppföra sig som en mogen dam; men idag tog hon sig friheten, att jaga ett par gräsänder på flykten. Nåja, hon fyller faktisk år i dag.

Det här vet jag inte riktigt hur jag ska tolka (Obs Bilden togs idag, d. 9/4). Är det ett vårtecken eller...? Att julen varar till påsk, det har man ju hört talas om; men nu är ju påsken över. Kanske ett praktiskt sätt att slippa göra mer än nödvändigt. Färdig att använda helt enkelt. Kanhända man skulla göra så?

  Lärkan har hörts till i flera dagar. Jag önskar att jag kunde lägga in ljudet åt er. Det finns en liten snutt på You tube av usel kvalitet. Gå in på:

http://www.youtube.com/watch?v=iTuk0CtsxUU

Däremot hittade jag massor av näktergal. Men den är inte här – ännu:

http://www.youtube.com/watch?v=V3FjjRhs3LM&NR=1

Idag såg jag flera överkörda paddor. Det var ju i och för sig inte så roligt, men paddorna är ett vårtecken i sig. Tyvärr var inte kameran med då.

Däremot tog jag en runda i trädgården och hittade flera nya vårtecken – eller gamla, bortglömda vänner egentligen. Man glömmer bort en massa blommor under vintern. När de nu sticker upp sitt lilla nyvakna ansikte, så tänker jag: Ja visst, de där blommorna satte jag ju förra året!

Snödropparna är ju inte så märkvärdiga egentligen, alla har ju dem; men ändå så välkomna och vackra. Min trädgård ligger i en svag nordvästlig sluttning och de flesta blommor, som för länge sedan kommit fram hos grannarna, kommer fram lite senare hos mig. Men då står de desto längre. De är lika omtyckta i alla fall.

Små, små scilla är på G.

De här har fin färg, men jag kommer inte ihåg vad det ska bli. Det visar sig väl i sinom tid.

Här är det vitsippor som snart slår ut sina vita ansikten.

Hasselbusken står med sina sprickfärdiga hängen – hasselns manliga könsorgan, om ni ursäktar. Jag försökte hitta de små kvinnliga dito, men de har nog inte kommit ännu.

Och apropå könsorgan – kolla rabarbern! Vilka associationer får ni, när ni ser denna? Det är nästan så jag rodnar.

Mina löjtnantshjärtan finns i både en vit och en rosa variant. Tänk att man kan se skillnad på dem redan som små foster.

De här påskliljor är köpeblommor, men jag har egna under myllan också.

För 1 veckan sedan var baksidan full av snö, nu är det nästan snöfritt. Va fort det går!

Vallentunasjöns is ser ut som den tänkte ge upp när som helst.

Förmiddagen var skön i solen. Vi, hunden och jag, passade på att ta en liten the-paus efter dagens motionsrunda. Fast hon var måttlig imponerad av the och passade i stället på att vila en stund i solen. Snart nog tycker hon, att det är för varmt och söker skugga.

  Vi har bjudits på varannandagsväder senaste tiden. Gårdagen bjöd i Stockholmstarkten på flera centimeter snö. Bara så man inte ska bli allt för våryster. Själv har jag jobbat nästan hela påsken och det är sååååå svårt att gå och lägga sig på dagen efter nattpasset, när solen vräker ner.

Men dagens väder var betydligt mera vårlikt än gårdagens, med sol och uppåt 10 plusgrader. Det är tur det, annars skulle väl alla vintertrötta ge upp sina suktande livsandar. Naturen bjuder på ständiga påminnelser om att det faktiskt ÄR vår. Här kommer lite vårtecken:

Växter på tillvänjning i växthuset

Skratmåshanen bockar för honan, upp och ner, för att visa hur vacker han är

Min första tussilago hittade jag i dikets fjolårsgräs mellan Angarn och Brottby

Gässen (grå- eller säd-, jag vet inte riktigt) har anlänt till Angarnssjöängen – som så många andra fågelarter.

 Och så var det ju Påsk också med den årliga familjeträffen. Barnbarnen kunde man skämma bort, utan att behöva ta ansvar för tandborstningen. Som synes försöker de äldre hindra de yngre från att äta ihjäl sig.

Stackars Simson, sonens otroligt snälla hund; tyvärr allt för klumpig för att få vara med vid matbordet. Han fick sitta i hallen.

Fler vårtecken följer den närmaste tiden. Hänger du med?

Nattarbete är speciellt. Här får du veta varför.

Kvällspersonalen rapporterar till natten. Vi får veta vilka patienter som behöver ett besök under natten.

Denna vecka är det mycket jobb, jag arbetar 50 timmar på 6 dagar. Eller nätter egentligen - jag jobbar natt som sjuksköterska.

Dags att packa bilen och åka ut på nattens första planerade besök. 

”Va skönt”, säger de som inte riktigt begriper, ”då är du ledig hela dagarna och kan göra vad du vill”.

Hmm, ja, det är klart jag kan göra vad jag vill på dagarna, precis som de som jobbar dag, kan göra vad de vill på nätterna. Men det troligaste är väl ändå att man väljer att sova då, eller hur?

Vi har fått ett larm per telefon och åker iväg för att hjälpa någon som har det jobbigt. Smärta, andningssvårigheter eller svårt att kissa???

Samma oförstående om man väljer att försäkra sig om en god och ostörd sömn genom att stänga av telefonen. ”Men”, säger folk då, ”tänk om något händer?” Tja, det händer nog inte mindre, om jag har telefonen på. Om något riktigt allvarligt händer, som inte kan vänta tills jag vaknar, så får jag nog reda på det ändå.

Den här skyllten lägger vi, när vi tvingas parkera "lite på sidan om". Ibland är det bråttom. Någon är svårt sjuk. Tyvärr är det inte alltid skyllten hjälper; vi får då och då parkeringsböter, som vi själva får betala ur egen ficka. Det är dyrt att vara snäll.

Ofta får jag invitationer till diverse roliga saker. ” Tyvärr, jag sover då” är jag ibland tvungen att säga. ”Ligger du och sover mitt på dagen?” blir frågan då. ”Ja , jag jobbar ju natt”. ”Jamen,du sover väl inte inte hela dagen?” Tänk efter, hur mycket sover du själv?

Det är inte utan att man blir lite trött på att förklara för folk, att man faktisk har samma sömnbehov som de som jobbar dag. Dessutom blir sömnen sämre dagtid. Det är mera ljud dagtid och eftersom kroppen är anpassad att sova, när det är mörkt. Och följaktligen vara vaken när det är ljust. Man får helt enkelt göra våld på sin kropp,när man jobbar natt. Dagsljuset påverkar kroppen, så att kroppsfunktionerna sätter igång. Exempelvis börjar njurana att jobba, när kroppen utsätts för ljus. Man blir kissnödig och sömnen störs av, att man måste gå på toaletten, en eller flera gånger under sömnperioden. På natten är det tvärtom. Om man äter eller dricker, kan kroppen inte ta hand om det på ett bra sätt, eftersom kroppsfunktionerna har gått ner på sparlåga. Därför är det bra att låta bli att äta på natten och inte dricka mer än absolut nödvändigt nattetid. Nattarbete påverkar överhuvudtaget människan negativt, så det är av stor vikt att sköta kropp och själ, när man frestar på den genom att vända på dygnsrytmen.

Ibland måste man gå in i mörka gränder. Tur att man inte är mörkrädd!

Om kroppen vistas i mörker, utsöndrar tallkottskörteln hormonet melatonin (kallas också sömnhormon) och man blir trött. Dagsljus hämmar däremot hormonutsöndringen och man blir pigg. Om man jobbar natt, framför allt vintertid, är det viktigt att se till att vistas i dagsljus en stund varje dag, för att få en dos dagsljus, så att kroppen ska må bra. Det är naturligtvis bra för den som jobbar dag också. Tänk på växterna, som inte kan sköta fotosyntesen utan dagsljus.

Man har sett att kvinnor som jobbar natt, oftare för bröstcancer. Man tror att melatoninet har ett finger med i spelet här, men man vet inte riktigt hur. Nattarbetare är oftare överviktiga. När man är trött, längtar kroppen efter snabb energi och det är lätt att man stoppar i sig snabba kolhydrater då. De som har jobbat natt länge, får oftare en störd sömn, som sitter i även efter att de slutat att jobba.

Nu kanske du frågar dig varför vissa väljer att jobba natt, om det nu är så negativt allting. Det finns fördelar med allt, här är några:

Man är sin egen ”chef”, man fattar egna beslut. Man slipper alla tråkiga möten, allt tjafs om hur jobbet ska göras och av vem. Man beslutar själv hur allt ska göras, ingen annan lägger sig i, bara det blir gjord. Det är helt enkelt ”mindre prat och mer verkstad”. Man kommer närmare sina arbetskamrater, eftersom man är mer beroende av varandra och jobbar så nära. På natten är allting mer intensivt, händer det något, så händer det ordentligt. Å andra sidan – är det lugnt, så ska man passa på att njuta av stillheten och varva ner lite. Man jobbar längre arbetspass (10 timmar/natt) och får därför längre sammanhållen ledighet. Slutligen men inte minst viktigt: Man får bättre betalt tack vare OB-tillägget (i den mån man kan prata om bra betalt inom sjukvården), men andra ord: Mer pengar för mindre jobb.

Tänk på:

Om ingen ville jobba natt, skulle inte vården fungera och inte heller många andra servicefunktioner i samhället. Så snälla, var rädd om oss nattarbetare.

   ...mot etiketter och jag skulle gärna utplåna dem fullständigt från jordens yta.

Jag blir så trött på alla etiketter som sitter i kläderna. Antingen sitter de i nacken (oftast) eller i sidan. De sticks och irriterar, så man nästan kryper på väggarna. Jag kan ibland knappt vänta tills jag kommer hem för att få av mig kläderna. Jag är stundtals beredd att slita av dem på offentlig plats med risk att åka dit för förargelseväckande beteende. Om tillverkarna nu anser, att de är nödvändiga, för att enfaldiga konsumenter ska förstå hur man tvättar sina klädespersedlar, skulle det vara helt omöjligt att fästa dem med en säkerhetsnål eller en sån där liten plasttråd, som prislappen oftast sitter fast med?

Snälla, kan jag inte få slippa dem? Inte kan det vara nödvändigt med tre uppsättningar av olika information om plagget man köpt. Jag tror aldrig jag tittar vad det står på dem i alla fall. De flesta kläder kan tvättas i 40 grader. Är det bomull, så går det oftast bra med 60 grader. Ska det behövas en lång utläggning på tre olika språk, för att jag ska förstå det?

Jag undrar vad de koster och hur mycket det koster att sätta dit dem?

Ännu märkligare är sättet de är isydda. Med en söm som är snudd på lika ointaglig som Machu Picchu: Det är ju det näst intill omöjligt att ta bort etiketterna. Och ger man sig på jobbet, så har man i hälften av fallen (miss-)lyckats och tagit hål i kläderna också.

Om etiketter är sydda för att hålla fem livstider, så verkar andra detaljer i kläderna däremot vara engångsartiklar. Knappar och andra behövliga detaljer sitter med en tråd som knappt är värd namnet. Man kan misstänka att knappfabrikanterna har ett finger med i spelet. Knapparna sitter i bästa fall kvar tills man kommer hem från affären.

Samma sak med blixtlås. Delbara blixtlås brukar efter några veckors användning diffa så mycket, att man endast får ihop dem efter en stunds ihärdigt trixande. Om blixtlåset däremot är odelbart, så delar det sig i stället frivilligt. Är det byxblixtlås, så hasar den lilla drag-flärpen ner i tid och otid. Alla kläder med foder verkar vara specialgjorda för att blixtlåset ska kila sig ohjälpligt fast i fodret, särskild de som sitter i klänningar med långa blixtlås i ryggen och i synnerhet, när man är ensam hemma.

Det enda i kläderna som alltid håller och alltid sitter kvar – i alla lägen – är etiketten.

  Det sägs att katter inte går att dressera. Fel! Min katt, Claudia, är som är jätteduktig – kolla bara!

"Give me five"

"yeeh!"

  Höll på att bli riktigt skrämd i dag. När jag tittade ut genom köksfönstret, rök det om lekstugan. Vid närmare kontroll av röken visade det sig, att det var solen som värmde den blöta takpappen, så det rök om den. Det är vår det!

Kolla vinkeln mellan vindskivor och takås!

Lite senare, när jag tog min dagliga motionsrunda, hörde jag skri i skyn. En flock med svanar (sångsvanar) var på inflygning. De hade tagit sikte på råken i sjöns is, där de tidiga sångsvanarna redan ligger och bidar sin tid. När jag tittade riktigt noga, såg jag att det bland de flygande svanarna fanns var en kanadagås. Det är inte utan, att man kommer att tänka på H C Andersens saga om ”Den fula ankungen”, som också ville vara en vacker svan. Det är vår det här också!

Titta där bland vita svanar - en kanadagås!

...i bakgrunden.

I det här fallet: I bakgrunden lyser solen

Och så var det det värsta kvar - att fixa länken:

http://fototriss.blogspot.com/