...våren är här!

Under dagen har det rasat snö från taket. Likt åskknallar dråsar snön ner på marken. Min stackar stora fina rhododendronbuske ligger halvt dolt under ett tjockt isigt täcke. Hoppas den överlever utan större skador.

Sjön här nedanför är inte längre vit av snö, den är grå av blask och ingen klok människa vågar sig längre ut på isen.

Bäst av allt: När jag var ute med hunden på eftermiddagen sjön en koltrast en liten stund.

Underbar musik

Nu kan jag börja tro att det ska bli en vår. Jag har faktiskt tvivlat – trodde att vi för evigt skulle leva i en värld av kyla och is med ständig permafrost. Åh, så glad jag blir!

  Jag har den senaste tiden jobbat hårt för att förbättra min fototeknik. I förrgår slog jag på stort och köpte ett litet teleobjektiv. Så då är det väl klart, att jag måste ut och pröva det också, eller hur?

Så fort jag närmar mig, sticker de

Den senaste veckan har det kommit sex sångsvanar till Vallentunasjön. De ligger där ån rinner ut och där vattnet är öppet. De är mycket skygga och man får verkligen smyga för att komma åt dem.

Herr och fru Skrak fick också vara med på bild

Tyvärr är det inte helt riskfritt att gå ut på isen. Dels varnar kommunen nu för att överhuvudtaget ge sig ut på isen. Trots att det varit så kallt har isen varit täckt av ett tjockt lager snö, som innebär att isen inte har blivit ordentligt etablerat. Dels ligger svanarna oftast inne i vassen, vilket medför risk för dålig is. Ytterligare försvårade är den djupa snön, som först bär och sedan brister, när man tar ett steg framåt.

En vanlig gräsand fick duga så länge

Det låter ju en hel del, när man tar sig fram i snön på det sättet och när man äntligen kommer fram där svanarna var, när man började sin framfart, har de kloka djuren för länge sedan dragit någon annanstans.

   Till slut fick jag i alla fall några bra bilder, men inte med mitt nya objektiv. Den här är tagit med ett vanligt 18 - 55.

Jag jobbar vidare med detta...

vara med på Fototriss.

Temat är fullt, så...

Här är det fullt i vattnet.

Här är det fullt i sängen

Och

Här är det fullt i blusen.

Kul grej, det här med Fotootriss. tycker jag. Nu ska jag "bara" greja med länkarna. Jag är ju inget vidare på det här med datortrixandet. Får se nu - hur sjutton länkar men tillbaka?

Alltså, gå in på: http://fototriss.blogspot.com/

Och sen ska jag fixa en länk hit till bloggen också. Puh, det här är avancerad för en dator-analfabet.

     Kolla storleken på vargens tass jämfört med en enkrona

 I går fick jag följa med ut och spåra varg i trakterna runt Riala. Officiellt är det två vargar, en hona och en hane; men helt uppenbart för alla som spårar, så finns det minst en till.

Snön var så djup att man knappt fick upp benen ur snön. Hade varit bra med snöskor.

Vi hittade inte bara vargspår, utan även spår av mård, räv, svensk- och tyskhare, rådjur och älg. Vädret var underbart och snön så djup att den gick till grenen. Inte undra på att rådjuren inte hinner undan.

 Här är ett av de fem rådjur vi hittade, som vargen hade slagit. Det är fåglar som kalasat på detta.

Konstigt att inte vargen ätit upp sina byten, den verkar bara bita ihjäl rådjuren och sedan lämna dem. Är detta ett normalt beteende? Däremot kalasade en havsörn på den som är på bilden, men där han jag inte få upp kameran.

Kolla stängslet! (Fotspåren är mina)

I hästhagen gick snön ända upp till det elektriska stängslet, det är väl bara tack vare det goda höet, som hästarna erbjuds, som gör att de inte rymmer.

 Matdags

  DN har en artikelserie just nu som belyser pojkar och flickors flit i skolan.

Flickor arbetar målmedvetet på gymnasiet, för att skaffa sig höga betyg. De är så prestationsinriktade, att de mår dåligt av det och tar allt annat än MVG som ett fullständigt misslyckande. Pojkar däremot, leker sig igenom gymnasieåren – i den mån de alls är i skolan. De får sämre betyg än flickorna, men bryr sig inte så mycket om det heller.

Antalet män som sedan läser vidare på högskoleutbildningar är mindre än antalet kvinnor och på de så kallade högstatus-utbildningarna: Läkare, jurist, ingenjör och tandläkare ökar antalet kvinnliga studenter så mycket att mer än hälften är kvinnor. DN menar att det på sikt kan ställa till problem, att män halkar efter kunskapsmässigt.

Jag tror inte, att DN eller männen behöver behöver bry sig särskild mycket. All denna ojämnhet jämnar ut sig sen. Männen får ju ändå mer i lön än kvinnorna, så varför oroa sig?

Skaren bildade en hård skorpa på snön

I dag bestämte jag mig för att jag inte skulle passa någon tid, inte göra något nyttigt på hela förmiddagen, bara njuta. Och njuta gör jag helst i naturen, så jag tog en promenad med Smilla. Först gick vi till Högdala-backen, en gammal soptipp, som är ganska mäktig. Här kan man se Globen, flygledartornet på Arlanda, Kista Tower bland mycket annat. Utsikten är magnifik!

Det var inte lätt att gå där, skaren bar ibland, ibland inte, ungefär vartannat steg sjönk man igenom. Nästan uppe på toppen fick jag syn på en räv samtidigt som den såg mig, den vara bara 10 – 20meter borta. Som tur var såg inte Smilla den, hon bara kände vitringen, vilket i och för sig gjorde det svårt att få henne att lyda mig, när jag ropade in henne, men till slut funkade det. Jag förstår varför räven höll till här, för man såg flera små möss, som pep iväg över snötäcket. Här var rävens skafferi.

I stället för att gå i den jobbiga icke-skaren, drog jag ner min långa jacka över rumpan för att åka ner på den hårda ytan. Det gick bra till en början, men Smilla försökte hela tiden stoppa mig, så till slut gav jag upp.  

Man ser rådjuren borta mellan träden på väg till skogen

  Därefter tog jag stigen genom skogen. Jag hittade ett nyligen fejat rådjurshorn, det låg blod runt det i snön. När jag passerade ett hygge, sprang två rådjur bort åt skogen. Undrar om det var en av dem som tappat det.

Konstiga katter på det hät pensionatet!

Vår väg gick sedan ner via Olhamra Kvarn och upp för den branta backen förbi kattpensionatet. Två stiliga schäfrar kom och hälsade på oss. Därefter passerade vi brandkårens övningshus, där de höll på att träna rökdykning.

  Brandkåren tränar rökdykning. Host, host!

Sista biten hem gick vi i samma spår som en häst och Smilla passade på att dryga ut kosten med lite hästbajs. Om jag kunde fatta, vad det ska vara för gott med hästbajs?

Smaken är bokstavligen som baken

Som kronan på verket passade Smilla på att jaga upp en katt i en stor gran. Det var väl en sorts kompensation för räven.

Det där var inte snällt!

Dagen var alldeles underbar. Det töade på vägen och man kunde spegla sig i vattenpölarna. När vi kom hem hade det gått tre timmar. Tiden går fort, när man har roligt.

  Solen, som vi längtar så desperat efter, har lyst en del de senaste dagarna. Det har lockat till att sitta ute och njuta korta stunder. Samtidigt har det bildats skare, vilket gör att den hårda snöytan går att gå på, om man har stora fötter vill säga, och inte är allt för tung. Men stundtals brister ytan och man sjunker djupt ner. Så djupt att det nästan inte går att komma upp igen.

Den lilla bäcken har töat och vattnet rinner sakta mot sjön. Vattnet glittrar i solen, som letar sig in mellan träden.

Jag gick en promenad redan vid halvsju-tiden, det var kallt; men vackert. När man är ute så tidigt en söndag morgon, får man ha naturen för sig själv. Som extrabonus fick jag träffa två sångsvanor, som rastar vid sjön, på sin väg norrut.

  Så här i vinterkylan är det lätt att man blir lite less och då är det skönt med lite egenvård. Inget piggar upp så mycket som en ny frisyr.

När barn och barnbarn var på besök i förgår passade de på att ”staijla” Silke. Hon är den enda av våra katter som frivilligt underkastar sig denna behandling.

En stilg inbakad fläta blev det

Och efteråt blev det lite lättsam lek