När jag var i tjugoårsåldern, höll jag mycket på med skytte. Jag var en hejare på löpande älg och jag vann till och med ett klubbmästerskap i skeet (hagel). Då var jag oftast enda tjejen i klubben som tävlade, så det var enbart manligt motstånd. Numera finns det många kvinnor, som håller på med jakt och skytte.

Ibland deltog jag i jaktstigar, en kombination av hagelskytte och frågetävling (diverse jakt- och skyttefrågor). Då brukade jag klå Ylva Jansson. Ylva har t.o.m varit med i OS - i grenen skeet. Hon var otroligt duktig, så hon spöade mig lätt i den grenen; men på jaktstigarna brukade hon få spö av mig.

Jag höll även på med svartkrutsrevolver-skytte. Man skjuter med en mynningsladdad revolver, som har sina rötter i gamla USA – från Frihetskriget på 1860-talet. Det small och röken låg tät. Kul var det och skitig blev man!

Här i veckan fick jag återuppleva gamla minnen. Min kompis Kjell tog mig med till en liten klubb i Roslagen och jag fick vädra mina gamla färdigheter i grenen svartkrutsrevolver- och gevärsskytte.

 Röken ligger tät, när man skjuter med svartkrut

En kille hade med sig en liten bygelrepeterad bössa (Winchester tror jag att det var) kaliber 22, som vi andra fick prova. Jag hade egentligen inte tänkt pröva den; men när han direkt frågade mig om jag ville pröva, så där på ett litet ”du som är en liten svag kvinna och inte kan ett dugg om skytte-vis”kunde jag inte hålla mig.

Jag spöade alla. Härlig känsla! Tio skott med en otrolig fin träffbild och med ett vapen som jag aldrig skjutet med tidigare, och med ett ganska hårt avtryck. Kolla själv, flera träffar sitter ”hål i hål”. Därför ser det ut som det färre träffar än tio; men kolla ordentligt.

Kolla träffbilden