Säga vad man vill om vädret, många tycker förmodligen att det regnar för mycket. Men aldrig har min trädgård varit så prunkande. Jag antar att klimatet påminner om det som England har, så nu börjar trädgårdarna bli lika frodiga som där.

Mina gräsmattor, som vanligtvis alltid vid den här tiden är torra och gula, lyser nu grönt och är mjuka och fräscha att gå barfota på.

Förmodligen är det som att svära i kyrkan; men som trädgårdsmänniska, så kan jag inte låta bli att välkomna den globala uppvärmningen – i alla fall just nu.

Mitt korståg mot mördarsniglarna fortsätter oförtrutet. Jag har i alla fall alldeles egna jaktmarker med specifik jakträtt. Mitt jaktvapen är främst en sax; men vanliga gummistövlar går också bra. Huvudsaken är att vi bekämpar de små marodörerna. Tänk om alla som ser en ser en mördarsnigel, trampar ihjäl den, det är de facto ett alldeles utmärkt sätt att döda dem. Att plocka upp dem och lägga dem i frysen, tycker jag är rent ohygieniskt. Dessutom skulle jag antagligen glömma bort vad som fanns i paketet och en dag ta fram det för upptining i tron att det var någon köttbit, som man kan tillaga. Urk!

Att strö salt på dem är faktiskt ganska elakt, saltet gör att de sakta plågas till döds. Salt drar ur vätskan ur kroppen och därmed uttorkas de. Det måste vara hemskt plågsamt och är trots allt inte ett humant sätt att ta död på de små molluskarna. Tillkommer att naturen inte mår bra av att vi strör ut en massa salt här och där.