Jag försöker ofta ha med mig kameran, när jag går någonstans och de allra flesta gångerna kommer jag hem med några få intetsägande bilder eller inga alls.

Andra gånger har jag inte med kameran av just ovanstående anledning och då kan man slå sig i baken på, att det händer något och man tänkar: ”Järnspikar! Om jag ändå hade tagit med kameran.”

Och sen uppträder de där lyckliga stunderna där man har kameran med sig och det händer något, som man bara MÅSTE fotografera. Det är de stunderna, som gör att man nästan jämt (se ovan) släpar med sig ”lådan” i vått och torrt.

Angarnssjöängen, Stockholms läns bästa fågelsjö. Bilden tagen från Klosterbacken.

I morse tog jag en promenad i skogen upp mot Angarnssjöängen med Smillas ”biologiska” matte, Anki. Smilla var lös, hon brukar ju sköta sig, men plötsligt, nästan mitt fram för nosen på henne sitter en rävunge och hon rusar fram, rävungen skriker, jag och Anki skriker (på Smilla). Tack och lov skadar hon inte ungen, som på hunddjurs vis slängar sig skrikande på rygg och visar undergivet buken.

Kolla en baktasssen, den är lite vit

Just då skedde allting så snabbt, så då hann jag inte fram med kameran. Men sen, när vi fick undan Smilla, tog jag upp den. Den försökte bita ifrån sig, men jag höll den bakom nacken, så den inte kom åt och nu skrek den ännu värre. Jag gav den till Anki, som först var tveksam, men lät sig övertalas och se vilka bilder jag fick.

Anki tyckte att det röda nagellacket förstörde bilden; men vem bryr sig? Alla tittar på rävungen

Lugn! Vi släppte den igen. Hundar, vargar och rävar går tillbaka till sina ungar, fast de luktar människa. Men Herre gud, så söt den var! Kanske 5 – 6 veckor och helt bedårande. Skulle nästan ha velat behålla den.

 

Marianne/stadsbon

29 maj 2010 08:07

Oj, vilken sötnos.Helt bedårande, som Du skriver!

http://mariannefricke.blogspot.com

 

skånepågen

29 maj 2010 10:30

Angarnssjöängen är verkligen en pärla.

http://aake.bloggagratis.se

 

Lena

29 maj 2010 11:05

Men åh vilken gullig! Vilken nyfiken liten rackare som inte hann smyga undan innan ni kom. Lena

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

Marre

1 juni 2010 19:48

Söt är den men har hört att man inte ska ta iden då den fåt människolukt på sig och kan där efter bli bortstött av sin mor, vet inte om det stämmer?

http://papillonbus.bloggplatsen.se

 

skogsfrua på dal

1 juni 2010 20:15

Då är väl grytet helt nära, verkligen lyckade bilder! Första året vi bodde här hade en rävhona bosatt sig i en gammal lada intill vägen, man fick alltid se upp när de rände över vägen när man kom körandes i bil men någon bild hann jag inte ta:-(

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

Marre

5 juni 2010 09:33

Skönt då kan man här andas ut + att man gått och blivit lite mer lärorik till på köpet *S* Tack för ditt svar :) och välkommen åter till Pappisbus :) Ha det då gott. Kram

http://papillonbus.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går en promenad varje dag, oftast blir det ner till viken och runt denne. Men så finns det dagar, då jag vill gå på ett annat ställe. Ett ställe som jag tycker särskilt mycket om och som jag inte går på varje dag. Därför tog jag bilen och åkte en...

Att slösa bort en dag på stranden är inte helt fel.     Jag har fått låna en liten båt med aktersnurra under sommaren. Underbart! i bakgrunden syns St Olofsholm och längst bort Cementen i Slite.     Åkte ut med äldsta barnbarnet och hen...

Jag har haft semester från denna blogg under sommaren. Det fina vädret och trädgården har främst fått min uppmärksamhet.   Men sen måste jag erkänna att jag har fått en ny favorit. Instagram har stulit både tid och intresse. Det är ju så enkelt a...

Sommar på Gotland betyder massor av besök av vänner och släkt. Det finns ingen tid att sitta ner och blogga.     Här är Cornelia med sambo och minsta dottern. Cornelia är min näst yngsta. Besök från fastlandet är alltid välkommet. Livet känns ...

Här ser ni två av männen i mitt liv – min son och sonson.     Det finns flera ;-) ...