Det är något speciellt med flygplan, de är så stora och mäktiga. Jag kan aldrig sluta att titta efter dem, när de kommer vrålande och flåsande. Här är jag vid en av landningsbanorna nära Arlande

De låter som värsta orkanen, om man står alldeles under dem när de kommer in för landning.

Och så representerar de något lockande – ett löfte om att man kan resa långt bort till spännande mål.

Den gångna natten jobbade jag – och som jag fick jobba!

Det var dödsfall, smärta, andnöd och ångest. Tror att alla spöken och gastar var utsläppta under Allhelgonanatten för att hemsöka mina patienter.

Känner mig lite däven idag, trots 4 timmars sömn under dagen, Sen eftermiddag, strax innan solnedgången gick vi, Kim och jag, en lång promenad för att kontemplera, dis och dimma la sig som bomull runt själen. Ska bli skönt att krypa ner i sängen i kväll och veta att inte telefonen när som helst ringer och jagar mig ut i natten för att stlla människors kval.

På döttrarnas begäran hade vi Spökkväll hos mommo (undertecknad). För att det skulle vara en minnesvärd kväll arrangerade jag spökjakt här i trädgården. När yngsta dottern och en av svärsönerna hörde detta, anmälde de sig genast som skådespelare – träskmonstret och den huvudlösa damen.

Här ser vi Rasmus i form av en läskig orm redo för spökjakt

... och här ser vi Saga beredas av moster till en "Svart ängel"

Jag hängde ut reflexer och lampor med levande ljus i trädgården och tillhandahöll fick- och pannlampor.

Här gör sig "Huvudlösa damen" beredd att ta av den aktuella kroppsdelen

... och här har vi "Träskmonstert (Magnus)...

Äldsta barnbarnet, Emelie 12 år, fick gå först och tyckte det var jättekul, när träskmonstret smög på henne samt huvudlösa damen som satt och klagade på avsaknad av sin kroppsdel. MEN de mindre barnbarnen, 5 och 7 år, höll på att krypa ur kläderna av skräck. Mommo har djup ånger och lovar att inte släppa ut flera osaliga andar i trädgården de närmaste åren.

Eftersom jag fick inrätta mina insatser på att lugna de små stackarna, blev det inga bilder från själva spökjakten, bara före-och-efter- bilder.

 Var tillsammans med några vänner i Jämtland förra veckan, där vi bodde i Kjells stora hus norr om Strömsund. Vi tjejer tog en lång promenad tillsammans - vi och hundarna. Vid Kjells lillstuga, ”Nallebo”, helt nära sjön stannande vi och beundrade den fantastiskt vackra utsikten över sjön. Dimman beslöjade skogen, som höjde sig på åsen bakom. Vackert! Och lite vemodigt – det var kanske sista gången vi var där???

Vår värd, Kjell, har fått besked om en allvarlig cancer och ska nu börja en tuff behandling. Han säger att han beslutat sig för att klara av sjukdomen och vi som har förmånen att känna denna varma och snälla människa, hoppas naturligtvis att han har turen på sin sida.

Kjell är uppsvullen av allt Cortison han tvingats äta, men hans humör är det sällan fel på. Kämpa Kjell!

I sommars köpte jag en hängande stol, som jag satte i taket. Den är jätteskön att sitta i och nu har jag upptäckt en annan funktion på den: Den går mycket bra att söva små barn i genom att gunga den sakta. Kolla själv!

Tryck på videon, så får ni höra hur gott man sover i den.

Samma himmel, samma hav, samma bakgrund, fast olika tillfällen

Jag lägger ut bilderna på http://fototriss.blogspot.se/

 ... har jag lämnat hemmet för ett tag.

Jag och hunden har varit på äventyr de senaste tre veckorna. Bl a har vi varit på Gotland och i Jämtland. Min tid har bestått av sköna, långa promenader, trevlig samvaro  och avkoppling.

Uppifrån kan man betrakta allting på ett annat vis  

Ett djur (?) har ätit en massa skalbaggar och lämnat tillbaka det osmältbara i form av avföring

Ett höstlöv har ramlat i en vattenpuss

Fotogrfen själv på botten

... och så länken: http://fototriss.blogspot.se/