Hade lite svårt att sova i natt

Min daghund (ungefär som dagbarn) sen 7 år, Smilla, har varit lite skruttig på sistone och inte haft så bra aptit. Hon har börjat att bli ganska mager och dricker mycket vatten, så jag började att misstänka att det var något allvarligt, som hon led av. Tyvärr har mina farhågor bekräftats, hon har förmodligen en tumör i lungan, alternativt en lunginflammation. Men det är ändå tråkigt att få det bekräftat. Fast jag vet ju att allt liv är ändligt och ingen är förskonad från att dö. Nu ska hon bara få det så skönt hon kan, tills det inte känns bra för henne längre.

Dessutom har min bästa kompis, Kjell, varit dålig ett tag, riktigt dålig faktiskt. Just nu ligger han på KS med en allvarlig lunginflammation och tack vare, eller kanske ska man säga på grund av, cellgiftsbehandling har han väldigt dåligt med motståndskraft. Så det är mycket man ligger och funderar på nattetid, när det är tyst och inget annat kan avleda tankarna.

Men alldeles nyss ringde Kjell och berättade att han var lite bättre idag. Nu känns det lite bättre för mig också. Hoppas att han fortsätter att bättre på sig, jag vill inte förlora min bästa kompis än. Eller kanske blir det jag som går först, man vet aldrig. Huva, så dyster jag låter.

När man värmer upp en stuga, som annars står kall under vintern, så vaknar en och annan insekt som inte är menad att vakna förr än till våren. Och då menar jag att den bör vakna när våren är varm, inte den här kalla årstiden vi har nu.

För övrigt är jag långledig just nu och vädret har visat sig från sin sämsta sida. Framåt nästa helg verkar det bli varmare. Det är då jag börjar att jobba. Typiskt!

Jag börjar längta till pensionen. Det är är inte det att jag inte gillar mitt jobb, det är bara det att jag inte har tid att jobba. Det finns så mycket annat jag vill hinna med att göra.

Jag känner mig som den här gamla mopeden: Gammal, men i ganska gott skick ändå – och rätt så söt ;-)

Man talar om att höja pensionsåldern. För oss som nästan är framme vid pensionen, känns det som om man sprungit ett jobbigt maratonlopp och då man börjar skymta målskynket, så flyttar man det ytterligare några kilometer längre bort.

Min stackars kompis; Kjell, är lite tagen just nu, han har fått cellgifter. Annars är Kjell en riktig kraftkarl, men just nu är han ganska skruttig.

Den sorten han får är gjort på idegran, ett sjujädrans gift. Om en häst råkat äta en kvist av detta träd dör den, så det är inget ”snällt” gift.

Men lika glad (nästan) för det är han...

  Vissa växter är tvåkönade, vissa är enkönade. Ska man till exempel skaffa havtorn, så måste man ha minst en av varje kön, annars blir det inga bär.

Det kan vara knepigt att veta vilka som är vad; men det här trädet ser man ju direkt, att det är en dam eller hur?

Nu då snön har smält bort, kommer allt som tappats och försvunnit i den, upp till ytan igen.

Det mest frekventa föremålet tycks vara ensamma vantar, en vante som sorgligt har lämnats av sin partner. Detta kommer mig att tänka på en sak, en liten betraktelse:

Det är förargligt att tappa bort en vante; men än värre är att tappa bort den ena, slänga den andra och sedan hitta den första.

Eller hur?

  Ännu ett barnbarn har anlänt, en flicka. Söt som ett sockergryn.

Hon har ännu inte fått ett namn, även om några förslag är på G, än så länge går hon under arbetsnamnet Grodan.

Jag blir så arg!

Ett försäkringsföretag, SBM, har skickat en faktura på 425kr till mig, där det överst står:

• Tack för din beställning!

Jag har inte beställt något hos dem, jag har aldrig hört talas om dem.

Längst ner, men inställt, står det:

• Om betalning på denna faktura ej inkommit enligt förfallodag ovan (27/3), förnehåller vi oss rätten att ta ut en påminnesavgift på 50kr. Beställd produkt kan returneras i obruten förpackning inom 14 dagar.

Joho, dra mig på en gammal kärra, det kan de bara glömma. De tycker att jag ska skicka tillbaka något litet paket med stöldmärkningsetiketter och förutsätter att jag betalar porto och kuvert. 

Egntligen vill jag bara strunta i det hela, fakturabedrägerier har man ju hört talas om; men jag är så förbannad. Jag ska faktiskt kosta på mig ett telefonsamtal till dem (om de nu går att nå). Tar de inte tillbaka sitt krav, ska jag polisanmäla dem. Förbaskade slynglar! Svarar de inte, går jag vidare med punkt B på én gång. Basta!

Akta er för detta försäkringsbolag: SBM – www.sbmfordon.se. Jag hittade liknande på Internet; när jag Googlade på dem.

  De senaste dagarna har jag varit däckad av influensan. 39,6 i temp, ont i huvud och kropp och en kräkning. Hemskt! Varje gång jag blir så där dålig, är jag nästan döende. Så känns det i alla fall.

Tänkte efter och kom fram till, att så här mår förmodligen mina patienter ofta, om inte nästan jämt, så jag borde nog inte klaga. Och nog var det ganska exakt 15 år sedan jag hade influensa senast. Med tanke på det, så är det nog inte så synd om mig.

Om inte för annat, så för att peppa mig själv (jag har ju faktiskt tagit mig upp ur sängen nu och sitter vid datorn):

• Man måste ju uppdatera sitt immunförsvar ibland och om man inte utsätter sig för lite virus då och då, så får man heller inget bra infektionsskydd.

• Jag har gått ner 2 kilo, eftersom jag inte har någon matlust alls.

  
  

Så där ja, nu känns det genast mycket bättre. Fast det är klart – det vore ännu bättre om det vore sommar, sitta ute i solen och skriva, men man kan inte få allt.