I går kväll var jag på en Kick-off för sjukvårdspersonalen – de som ska ta hand om sjuka och skadade löpare i samband med de stora loppen av typen Stockholm Marathon, Tjejmilen, Stockholm Halvmarathon m.m

    Odenplan Odenplan vid 6-tiden

Vi huserade högst upp (12:de våningen) i Läkarhuset på Odenplan mitt i Stockholm. Det serverades fantastisk god mat, men frågan är väl om inte utsikten slår det mesta, eller vad tycker ni?

fågeln efter katten?

Härom dagen kastade jag en blick ut över trädgården med all sin snö. Där ser jag en katt komma gående (inte min egen) och efter hoppar en skata, som hela tiden retar katten. Katten gör utfall mot skatan, men fågel hoppar vigt undan.

Katten var mäkta irriterad och skatan mäkta road.

  Den fröautomat jag hängt upp till fåglarna har ratats av samtliga under hela vintern. Men den här, som hänger vid Kyrkvikens reservat i norra änden av Vallentunasjön faller tydligen de små liven i smaken. Det måste bero på maten.

Det kivades en hel del här.

Starkast, eller argast (?) får äta.

Som mest fick fyra fåglar plats samtidigt.

Sångsvanarna har tittat förbi. Ett av de säkra vårtecknen.

Hej! Det är jag som är Smilla och jag har en väldig fin stamtavla.

Vilken tur man har ibland! Någon har lagt ur smågodis - bara åt mig.

Måste man, så måste man!

Kliar dödsskönt på ryggen

Längtan.

Äntligen någon som vet vad en riktig hund behöver

  Här om natten ( i söndags) vaknade jag 02.30 och kunde inte somna om. När klockan var 05.00 gick jag upp, drack en kopp the. Kl. 05.45 tog jag kameran och gick ut på en promenad. Tog på mig en stor mössa och drog upp kapuschongen för att dölja mitt ansikte. Fånigt nog skämdes jag lite att gå ut så tidigt en söndagsmorgon.

Jag tog vägen över ängarna nedanför Kyrkan och just då jag passerade över Ormstaån, såg jag i det knappa morgonljuset en strömstare sitta på en mindre sten i det strömmande vatten. Strömstaren är inte vilken fågel som helst, det är en ovanlig liten rackare, som kan dyka och simma (med vingarna) under vatten. Jag började ta fram kameran, fick av linsskyddet, tittade i sökaren, upptäckte att det var för mörkt för en vanlig bild och försökte sedan ställa om till blixt. Så mycket fumlande är inte tillåtet, om man ska få en bild på en sällsynt fågel. Jag hann se den fladdra iväg i det skumma ljuset och sen var den borta. Attans också! Jag försökte att åter få syn på den, stod kvar en lång stund och väntade, men icke.

Så nu får ni inte se någon bild på en strömstare; ni får nöja er med en simpel kaja. Fast den här var väldigt tolerant mot mig, han ville tydligen gärna vara med på bild. Den satt kvar vad jag än hittade för kameravinkel. Man kunde nästan misstänka att den var tam.

Senare, när solen gått upp, hittade jag en annan kär fågel. En vacker storskrakshane hade anlänt, vilket faktisk är ett äkta vårtecken. Snart kommer nog flera andra sorter.

  Under den gångna vecka har jag fått rå om mitt äldsta barnbarn. Med lite planering blev det ett RIKTIGT sportlov. Vi har åkt skridskor och simmat, vi har åkt snöscooter och provsuttit på hästarna. Vi har ätit pizza och glass, vi har gräddat pannkakor och gjort banana split.

Bästa chauffören

I skogen hittade vi "vattenfall" av is, som man kunde använda, att åka på baken utför. 

Naturlig rushkana i skogen

Besök hos hästarna

Vem som har haft roligast, mommo eller barnbarn, är svårt att säga.

Fler "isvattenfall"

Bästa av allt: När barnbarnet blev hämtad av resten av familjen, var hon förmodligen ganska trött och blev arg på mamma. Då sa hon med tårarna rinnande ner för kinderna: ”Jag vill stanna här hos mommo!”

  Vissa saker är självklara, andra inte.

Att plocka upp efter sin hund, när man är inom tätbebyggd område, är självklart. Var man sen gör av påsen, borde väl också vara självklart.

  Att detta inte är en moped, är det väl också självklart

Men att katter gillar vatten, är inte alls självklart

Mitt bokrea-fynd   

Bokrean frestade mig att köpa en liten bok med tillhörande CD, där man kunde lyssna på 60 av de vanligaste svenska fåglarna. Finemang, tänkte jag, och såg en chans att skaffa mig ytterligare lite onödigt vetande, som jag kan briljera med vid påkommande tillfällen.

I inledningen av boken står:

”Visa hänsyn när du använder CD´n som medföljer. Fåglar kan bli upprörda när de hör andra fåglars läten. Du kan störa häckningen och till och med få fåglarna att lämna sina revir...”.

Asch, tänkte jag, inte låter väl de verkliga fåglarna sig luras av ett mekaniskt ljud.

Men där tänkte jag förmodligen fel. Kolla vad min katt, Silke, gjorde när jag satte på CD´n.

"Var är fågel-skrället nånstans?"