När jag fixade en damm i trädgården, visste jag inte hur mycket detta kunde leda till. Jag trodde att det bara skulle bli ett trevligt blickfång bland grönskan, men oj va jag bedrog mig.

Jag grävde dammen för hand - alltså med en spade och kvinnokraft. Efter en sommars grävande var jag klar för att lägga gummiduk och fylla på med vatten. Det blev fint tyckte jag och jag utökade med en liten plattklädd uteplats intill. Men efter några veckor upptäckte att det inte bara var jag som njöt av dammen, även myggorna gjorde det. De använde vattnet till att lägga sina ägg i och myggorna i min trädgård förökade sig i rask takt. Något som inte uppskattades av de mänskliga invånarna i trädgården. Efter lite googlande lärde jag mig att guldfisk är stora konsumenter av mygglarver och två sådana införskaffades. Och se, efter knappt en vecka syntes inte en enda mygglarv till. 

Allting vad då gott och väl tills den hemska vintern 2010/2011. Man hade sagt mig, att om djupet i dammen var minst 80cm, så skulle fiskarna kunna klara sig och ett sådant djup hade vi. Vad jag missade var att när isen lägger sig, så kommer inte de s.k sumpgasarna ut och fiskarna dör då. Så när isen gick upp i våras fanns bara sorgligt döda fiskar kvar.

Men skam den som ger sig. Nya fiskar införskaffades, nu fem i olika färgvariationer. Mygglarverna hölls även denna gång under kontroll. Ungefär vid sommarens hälft upptäckte jag ändå små djur i vattnet igen. ”Förb... mygglarver!” utbrast jag. ”Sköter inte fiskarna sitt jobb?” Men se, när jag tittade efter ordentligt, upptäckte jag att det inte var mygglarver utan fiskyngel. De goda guldfiskarna trivdes så bra att de hade förökat sig.

Sen när vintern kom, var jag tvungen att skaffa mig ett akvarium inomhus (se bilden ovan). Så här ser det ut. Än så länge är det väl ok; men jag vill inte ha fler fiskar, nu räcker det.

Om man räknar ihop samtliga mord som begåtts i Midsomer sedan serien startade och fram till säsong 13 är slut har 214 mord begåtts.

Andra intressanta Morden i Midsomer-siffror är att den farligaste byn i Midsomer-området är Badger's Drift, som har det högsta dödstalet i serien.

Här i Sverige torde väl Malmö vara den farligaste stan att leva i. De senaste veckorna har staden haft ett mord / vecka. Skillnaden är kanske att det bor flera invånare i Malmö än i Midsommer, så det kommer att ta lite längre tid att utrota alla Malmöbor. De som har möjlighet funderar på att flytta till annan ort.

  Min bebis är snart här.

I går la jag handpenning på en valp. Det blir en BC (border collie), en liten pojke. Jag valde den som var mest framåt och som kom fram först, när jag lockade på hela flocken. Utseende och stamtavla är inte så viktigt för mig, men så klart kommer han att vara världens vackraste BC. Huvudsaken är att vi kommer att trivas med varandra. Jag ska i alla fall göra mitt bästa

Det visade sig att det var den förstfödde och att han dessutom, som lite kuriosa, var född i bilen. Husse var ute och åkte med mamma och förlossningen började under färden. Och så blev det som så, att de inte riktigt hann hem – han kom i bilen (för övrigt en tradition i min familj - att ha bråttom, när man föds). Om inte en sån hund ska komma att älska att åka bil, så vet inte jag.

Just nu heter han Kejsar, men jag funderar på ett ännu kortare namn. Mer om detta sen.

Jag tog en bild på honom inomhus, men ville inte använda blixt för att inte skrämma honom Tids nog kommer han att vänja sig vid att bli fotograferad.

Gissa vad det här är???

Själv trodde jag först att det var en bit skinn med päls, som någon hund eller varg (bor ju i vargland) slitit från ett rådjur eller en älg. Låter inte särskilt trevligt eller hur, men jag har faktiskt sett just sådant förr.

Gick lite närmare och gissade fortfarande samma sak.

Vände på "pålsen" med foten och då...

visade sig att det var en svamp.

Här om dagen var jag åter på fest på en känd restaurang i gamla stan. Restaurangen har italiensk styre och det var många från Sicilien där, vilket medförde en härlig massa musik och sång.

Bredvid mig satt denna kille, som berättade att han kidnappad sin son och tagit honom till Belgrad, där han sedan

bott med honom i 5 år. Hmm! Jag tycker inte om det. Men han var en formidabel operasångare och underhåll gästerna med bl.a La Donna Mobile så taket nästan lyfte.

Men jag är glad att jag inte har barn med honom.

Om ni har tittat på You tube-inslaget i förra blogginlägget, så kanske ni förstår varför jag har en sådan här gran.

Naturliga råprodukter, barrar inte, behöver inte kläs med en massa krimskrams och går att återvända år efter år.

”Lilla Gubben” sa:

• Men kan vi inte skaffa en riktig gran i stället?

• Jo då, varsågod. Det är bara att gå ut och fixa én.

Det blev ingen annan gran.

Vilket påminner mig om Babben Larsson. På begäran berättade hon i radioprogrammet ”Sommar”, om hur de gör jul på Gotland:

• Jo, först så går pappa ut och hugger en gran. Sen klär jag den.

  Och sen gör mamma resten.

Det är nog så i många hem, att utan kvinnan skulle det inte bli en ”riktig” jul.

snart är det över.

  Under sommaren fick jag ont under fötterna, mitt under framfoten. Då jag jobbar inom vården, ligger det ju nära till att fråga kollegorna vad de ansåg. En förhårdnad, var det mesta svaret, även om åsikterna gick något isär. Frågade då läkaren på avdelningen om vad hon trodde det kunde vara och fick en satsning på ett ganglion = senknuta (besvären började under ena foten först).

Höger fot

Eftersom jag skulle springa Lidingöloppet i slutet av september, insåg jag i början av månaden, att om jag skulle kunna ta mig fram i terrängen utan alltför stora smärtor, skulle jag få göra nått åt mina onda punkter. Gick då till husläkaren. Hon sa: Det är en förhårdnad, gå till en fotvården.

Vänster fot

Samma dag fick jag tid hos en fotvårdare, hon diagnostiserade det som liktornar, skrapade på dem och sa åt mig att göra samma sak ihärdigt. Vilket jag gjort nu i tre månader. Men det gör bara mer och mera ont fast jag skrapar och filar var och varannan dag, blir det bara större och större knölar och det blöder, så jag inte ser var jag skrapar.

I dag var jag till en medicinsk fotvårdare, som bedömde mina knölar som fotvårtar och rekommenderade en lösning som heter ”Vårtfri” som ditsättes medelst en tops 1gång/vecka.

Egentligen bryr jag mig inte om vilket, vill bara att det ska bort. 

Fortsättning följer förmodligen.