Puh! I dag har jag och yngsta dottern haft rensning i källaren. Jag har fyra vinterdäck, som behöver plats och hon har köpt en ny MC (en fantastisk fin, röd, stor och sportig grej), som får min egen gulliga MC att framstå som en liten, löjlig leksak.

Kan det här vara nått att hänga hatten på?

Den lite äldre dottern hämtade i helgen (äntligen) sina kartonger och bokhylla, som stått och tagit plats i källaren i sådär 5 år - det var då hon flyttade hemifrån.

Lite nostalgi i form av en skolpulpet

Nu fick jag lite saker över., som jag inser att jag inte har användning för. Har redan gjort en vända till soptippen, det blir fler i framtiden. Får väl lägga ut det jag inte har hjärta att slänga på Blocket.

 Ett bastuaggregat som visade sig vara för litet för vår stora bastu

Sen har vi samlat en del i några kartonger och bestämt att försöka sälja dem på en ”bakluckeloppis” till våren/sommaren.

Visst är det konstigt va man drar på sig. Jag försöker att följa regeln: Det som man inte använt de senaste 2 åren behövs inte; men det är inte alltid så lätt att få alla i hushållet att anamma denna regeln (en hårfin ironisk syftning på min lilla gubbe, som är en riktig hamster).

Känner ni igen er? Eller är ni så där odrägligt väldisciplinerade, att inget onödigt någonsin får ligga och skräpa?

     Eftersom min kropp kräver motion varje dag, så brukar det ofta bli raska promenader. Ibland blir det ridning, ibland cykel, ibland simning. På vintern - obs vintern, inte den här kalla men gröna årstiden, som råder just nu – då brukar jag åka skidor eller långfärdsskridsko.

Jag har en regel som lyder: ”Minst 5 kilometer eller minst 1 timme varje dag. Minst 5 kilometer blir ju inte så mycket på en cykel eller en häst, så där får det bli minst 1 timme. Och 5 kilometer i vattnet tar så lång tid, så där är det också bra med 1 timme.

Tack vare att det är så lätt att bara gå utanför dörren och rakt ut i naturen, och inte kräver några större förberedelser, är promenader så enkelt; men det är klart att det krävs ett visst tempo. Att bara strosa ger ju inte så god effekt, man måste bli svettig.

Min bästis

Ute är det alltid trevligt med lite sällskap, inte minst av en hund. En hund säger inte emot eller stör mina tanker, när jag vill vara tyst. En hund går dit jag vill och är lika glad för det. Men eftersom jag inte har en egen hund, så får jag låna. Vanligtvis lånar jag ju Smilla, men om jag går med en eller flera hundar är ingen större skillnad, så när jag upptäckte att någon sökte en ”dog-walker”, så nappade jag. Inte mist Smilla uppskattar mitt beslut.

Jag ska be att få presenterar: Frasse!

Min och Smillas kompis

I går var jag hos dottern och barnbarnen. Tog med lillgrabben ut i skogen. Ska man lära sig plocka svamp är det like bra att börja i tid.

 Vi hittade inte bara ”trattisar”, utan även gula kantareller. Ur led är tiden.

 Efteråt smakade det gott med en kopp varm the.

Apropå Fototriss

3 lyktor på dotterns bil

Barnbarnens 3 bollar

Och just bara 3 på svärsonens traktor

För én gång skuld har jag fotat efter att jag fått veta temat, inte plockat av mitt rikliga lager.

Likande kan skådas på: http://fototriss.blogspot.com/

Var på en liten visit på Norrstjärna Gård i dag, en hästgård inte så långt från Kimsta i Uppland. Här hade man två hästar av rasen Basjkir, en häst jag bara läst om tidigare.

Från Wikipedia:

Basjkirhästen är en hästras som härstammar från de södra Uralbergen i Ryssland där den ofta lever i halvvilda flockar. I Ryssland benämns hästrasen Baškirskaja. Basjkirhästens "centrum" i Ryssland är Basjkortostan varifrån den ursprungligen kommer. Ett tag blandades Basjkirhästarna ihop med en lockig hästras, Amerikansk curlyhäst, men forskningar har visat att dessa raser inte är släkt och basjkirhästar är oftast inte lika lockiga som de amerikanska. Den lockiga pälsen framträder för det mesta bara på vintern när Basjkirhästarna utvecklar en längre vinterpäls.

Typisk för rasen är att de har "ål", en mörkare rand på ryggen mellan man och svans.

Basjkirhästarna har avlats i Uralbergen i Ryssland sedan 700-talet e.Kr Det sägs att stammarna i bergen hade ganska extrema metoder för att få fram de bästa hästarna till avel. I Ryssland berättas bland annat att stammarna band fast fölen i stekande sommarhetta medan stona mjölkades. Om fölen inte klarade det skulle de inte heller klara av det tuffa klimatet. Vare sig detta är sant eller inte går inte att bekräftas men hästarna blev härdiga och tåliga.

Ryska hippologer som forskat om Basjkirhästen har fått fram att rasen har sitt ursprung i de vilda mongoliska Przewalskihästarna och asiatiska stäpphästar som fördes till Uralbergen med nomadfolken, kanske så tidigt som 700 f.Kr Fram till år 700 e.Kr korsades dessa hästar bland annat med den utdöda Skogshästen, mongoliska hästar och olika bergshästar. Stammarna i Uralbergen höll hästarna utomhus året runt men dyrkade hästarna som de menade var en gåva från Vattnets gud.

 Ganska lockig eller hur?

Under 1930-talet förväxlades Basjkirhästen med amerikansk curlyhäst och många Basjkirhästar såldes över världen som curlyhästar då dessa var mer värda än basjkirhästarna. Fram till 1997 hette amerikanska curlyhästar American Bashkir men efter att forskare hade bevisat att hästarna inte ens var släkt med varandra så ändrades detta. Basjkirhästarna kan ha lockig päls men enbart under vintern och inte i lika stor utsträckning som Amerikansk curly.

Basjkiren har många användningsområden. Framförallt används den som turridningshäst och familjehäst. Men då basjkirhästen som ras kan förekomma i många olika storlekar och former kan man inte säga att rasen generellt lämpar sig för just något enskilt användningsområde. Hoppning, dressyr, körning och western är exempel på vad basjkiren kan användas till. Den lämpar sig även för så kallat rancharbete, alltså vallning av kreatur och är allt som allt en väldigt mångsidig häst. Basjkirhästarna är lätta att föda upp och kan dessutom bli väldigt gamla.

Båda hästarna var lite annorlunda utseendemässigt, de verkade både trygga och lugna till sättet.

Vädret i dag är allt annat än tråkigt i Stockholmstrakten. Vi har haft kraftig blåst, regn, snö, sol, mulet – och ÅSKA. Det är bara dimman som fattas. Mest har det dock varit sånt väder, där man föredra innevistelse.

När det är sånt väder, som ”man inte kan skickar ut en hund i”, så brukar katterna gå i ide. De bara sover och bidar sin tid.

Milou kisar lite, men somnar snart om.

 Silke sover så hon snarkar.

 Claudia har börjat att höra lite sämre (17½år), så hon reagerar inte, när jag fotar.

 Smilla bryr sig föga, hon är så van att jag far fram med kameran.

Kanske borde man följa deras exempel och ta sig en liten återhämtare.

Bilden är från senaste stormen i södra Sverige 

Det stormar på slottet. Kungen har levt rövare i sin unga år och nu försöker han och hans medhjälpare att mörka det hela. Kungahusets popularitet har enligt den senaste undersökningen sjunkit till extremlåga 35%. För min del kunde monarkin skrotas direkt, jag har alltid varit mot denna förlegade institution och då är det ju glädjande att man numera är i majoritet. Här följer några punkter varför jag tycker så.

1

Monarkin representerar ett förlegat statsskick, som inte hör hemma i en demokrati.

2

Monarkin försöker att framställa kungahusets medlemmar som felfria övermänniskor, som ska tjäna som förebilder för landets medborgare. Det är naturligtvis inte är möjligt, ingen är felfri, vilket helt klart framträtt i senaste årets mediedrev på kungahuset.

3

Ingen människa är mer värd än någon annan, alltså är kungahusets medlemmar lika mycket eller lite värda som vem som helst. Alla har rätt till ett eget mänskligt värde, även kungen. Jämlikheten har satts åsido.

4

Ingen ska behöva försörjas av folket, alla har rätt att få ett ärligt arbete. Hellre skura offentliga toaletter än vara betalt nickedocka.

5

Om man är kapabel till ett arbete ska inte avgöras av stamtavlan och den genetiska slumpen, utan av utbildning och kompetens. Alla, som anser sig kallade, har rätt att söka jobbet.

6

Monarkin hävdar traditioner; men måste vi verkligen följa traditionerna? Traditioner är inget sakskäl. År 1818 satte man en fransk soldat på tronen, skulle detta vara en tradition? Numera späds ju det blåa blodet ut med friskt, hederligt arbetarblod, Silvia och Daniel kan väl knappast hävda genetisk tradition.

7

Idén att kungen är högsta hönset och alla övriga hans undersåtar är klart diskriminerande. Kungafjäsket är otidsenligt.

8

Alla människor har ett ansvar för sina handlingar och är tvungen att följa lagen. Men inte kungen, han är inte ens straffskyldig. Var tog ”lika inför lagen” vägen?

9

Jag tänker aldrig böja nacken för någon som inte visar mig samma respekt. Mina barn och barnbarn ska inte behöva stå längs kortegevägar och vifta med flaggor. När jag var på Idrottsgalan för några år sedan, reste sig alla, då kungafamiljen steg in, alla utom min dotter och jag. Jag tänker inte resa mig för kungen, om inte han reser sig för mig (åtminstone ska en viss del av honom resa sig för mig ;-) ).

10

Det sägs att kungahuset är så bra på att representera Sverige. Är de verkligen det? Det verkar bara vara något man tar till, när man inte kan hitta bra sakskäl. Jag har då aldrig sett några siffror eller undersökningar som verkligen bevisar detta. Argumenten för monarkin håller inte. Landet kan nog representera sig själv, vi har många bättre värden att visa upp.

  
Långt ute i skogen, ca. 8 kilmeter hemifrån, finns en liten källa.

 Vattnet är klart och jättegott. Att kunna stanna och dricka där, när man är törstig, känns som en gudagåva. Det är inte alla här i världen som har tillgång till det.

 En vänlig själ har lämnat en kåsa (heter det väl?), som underlättar drickandet.